Japp, nu är jag ute på Alfons Åberg- strövartåg igen. "Jag ska bara..." så jag ska få slippa plugga. Orkar inte riktigt engagera mig, men ibland är jag riktigt duktig och gör som man ska. Men inte nu alltså.

Ja i Lördags bar det alltså av till vemdalen, med lite bowling som jag sög totalt på (som väntat) medans Maren snubblade fram på måfå och satte den ena striken efter den andra (återigen, som väntat). Jag förströdde tiden med att dricka rikligt med Newcastle, vilket jag såg på mitt konto för en liten stund sen då jag strövade omkring i mitt strövartåg. 1(!) krona kvar. Oops. Hehe.
Men så måste jag få berätta något alldels ypperligt roligt som hände där på Husky. Fanny Lingvall dök upp! Jisses! Jag kände mig som en riktig idiot som jag stirrade på henne för att fatta om det verkligen var hon. Men jo jisses, hon var där med sina polers och sin pojkvän, hyrde tydligen stuga i Storhogna. Skitroligt! Så det blev lite catch-up- times mellan bowlingkloten, roligt roligt. Wiierd att träffa nån sådär långt efter studenten och sen bara babbla på som vanligt, hehe. Så grymt roligt var det iaf, och så var jag ju lite rund under foten och då har ju känslor en tendens att överdriva.
Sen träffade jag lite annat nytt och gammalt folk resten av kvällen då vi drog vidare till skalet, där vi svängde våra lurviga ett tag. Helt okej, men kanske inte värt så mycket pengar i inträde.
Den viktigaste lärdomen jag drog av kvällen var iaf att vänner det är sånna som frågar "Men HEJ! Hur är det med DIG!" och inte "Heeeeeeeeeeeeeeeeeej, vad gör du nuförtiden? (vilket menas "statuskoll": Har jag lyckats bättre än dig hittills?) och sen babblar på om sina erövringar. Otroligt ointressant och jag undrar vad sådana människor vill mig. Jag bryr mig inte mer än om ett gott skratt. Och det fick jag ju också, efteråt. Hehe.
Pricken över i:et vad galningen som erbjöd oss skjuts hem mitt i natten och vackert kom och hämtade oss på skalet när vi ringde och hörde om han stod kvar vid sitt ord. Och sen ville han inte ha betalt heller, bara ett löfte om att vi skulle komma upp och festa igen. Hehe, ja löften, de kan man ju dela ut till folk man inte känner...
Och varje klunk jag tog av min öl skänkte jag en tanke till dig Milla!;) Trevlig kväll!
Men jag sitter fortfarande i knipa, jag har gjort dig illa men vill inte erkänna det. Och jag är så förbannad för att jag/vi skulle förstöra vänskapen.

Jag hoppas vår nya tv kommer snart så jag får mer "jag ska bara" att göra. Men det blir ett jäkla städande och diskande, det dövar ångesten för att man inte pluggar. Och fint blir det:D

Jag vill åka till Danmark första mars, det är öppet hus där då. Men det kostade multum, såg jag i ännu en av mina "jag ska bara"-strövartåg. Fan billigare att flyga än att åka tåg, smart att ha det så när klimatet håller på att trilla av pinn.

"Kom hem, Kom hem go vänner ty ni missar så mycket
Även i Sveg händer det om vi än inte så tycker!"
Jag är faktiskt lite rädd för när go vänner kommer hem. Ni kanske kommer tro att allt var som när ni åkte, men tänkt själv vad som skett tidigare under ett år för er själva, liksom att ni är förändrad nu när ni är borta. Det kommer att gå bra, bara vi alla är beredda på att saker inte är som förut. Jag menar inte att jag eller någon annan har bytt personlighet eller så (även om jag funderar om det har hänt med vissa ibland) men ett helt års uppdateringar. Det blir lite att ta igen. Jag menar inte att det är värsta grejen så flippa inte ur nu, jag tänkte bara på saker som skett som man kanske inte varit med och sett. Allt kanske inte blir precis som förut, men det behöver inte bli sämre för det:) Ja, lite skrajsen, men det kommer att gå bra.