Ja, det skedde idag.

Hela morgonen trippade och trappade det oroväckande på fönsterbläcket, och så när klockan ringde hörde jag inte så mycket mer av det längre men ljudet av när vattendropparna slog i vattenSJÖarna var desto högre. Jag övervägde länge och väl att dra ner gardinen, proppa i proppar i öronen, dra täcket över huvudet och låtsas som om jag inte fanns. Sen mindes jag att jag är en vuxen medecinstudent numera, och att världen inte fungerar riktigt så.

Så jag föll på knä vid fönsterbrädan ett antal gånger under morgonens förberedelser för universitetslivet o bad om, om det inte kunde upphöra helt, lite mindre syndaflod.
Lagom till att avgångsskottet för morgonens tour de france skulle gå av smedde någon på regndropparna både i bredd och intensitet.

Så jag iförde mig mitt gigantiska regntält (dvs poncho, men skulle jag bli utan bostad skulle jag säkert kunna bo i den) och cykelhjälm, och insåg att jag såg ut som en alien. Jag vinkade hejdå till min spegelbild och önskade och hoppades att jag inte skulle vara så väldigt jätteblöt när jag kom fram.

Det var jag. Jag hade ungått en kollision med en hastig polisbil, men det rann vatten ner i mina skor o de tjippade så fint genom korridorerna på Universitetet och ingen kunde undgå min ankomst. Jag vinkade glatt till min överförtjusta publik och mindes att det var i dessa korridorer vi kastade rå kyckling i fredags, fulla och oförskämda som vi var. På lördagen fick jag mitt straff dock, jag spenderade 4 timmar på badrumsgolvet spyendes galla. Det är slitigt att vara student.

Nu tänker jag avsluta med några fina bilder på min cykelhjälm.

Framsida
Eftersom det inte syns så tänker jag informera att det står "nutcase" mitt i pannan


Baksida

Och med de fina orden avslutar jag mitt blogginlägg idag!