Snö-Vit

Jag har blivit en flitig bloggare på sistone. Mycket intressant.

Idag (ikväll/afton men beräknat på hur länge jag har varit vaken borde det närma sig midnatt) ska jag berätta lite kring mina filosofier om hudfärger. Det är ju mer eller mindre känt hur krit-vit jag är, vilket har fått mig att börja fundera på varför.

Efter noga övervägande och jämförande med kamelionter och andra naturfenomen, har jag konstaterat att det är för att anpassning till min omgivning. Ungefär vid denna tidspunkt på året har ju all sol som har något att säga till om i den naturliga floran och faunan för sedan länge lämnat landet Sverige, vars mer nordliga och kalla delar jag ju härstammar ifrån. Mörkret hägrar tätt inpå varje husknut, och vore det inte för snön skulle man ju inte kunna se marken man gick på (det vore ju iofs väldigt intressant att spatsera omkring i en flytande diffus rymd av mörker, men särdeles opraktiskt). Och det är just denna snö jag vill komma fram till.

Snön är ju min omgivning! Iaf största delen av året (biologiskt och utvecklingsmässigt sett).
Liksom fjällräven, fjällripan och de andra vid denna årstid väldigt vita djur måste jag ju givetvis i sanning vara en fjällflicka av homo sapiens! Detta får mig då att fundera på om fjällräven har lika lätt för att bränna sig på sommarhalvåret som jag? Ja, så måste det ju vara.

Eller näe, jag har aldrig hört om en fjällräv som använder sig av solkräm. Och betyder detta dessutom att alla danskar är ler-skit-bruna? Nej.. De är mer rödprickiga och röd/orangehåriga. Och dessutom är eskimåer (som tillbringar enligt min kanske obildade mening) mer eller mindre hela sitt liv i snöbeklädd omgivning rätt bruna..

Min hypotes är starkt motbevisad, alltså!

Jag är väl helt enkelt bara född smart, söt, snygg och Snö-Vit.

Ps. Oooh! Min klänning har ju anlänt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0