Ledig

Här sitter jag i godan ro i morgonljusetstimmar och flinar, ty idag har jag bestämt mig för att vara ledig.

Jag väntar dessutom på att pannkaksdegen ska gotta sig färdig så jag kan börja steka den, hälla upp en koppsis kaffsis å smaska i mig åbäket. Sen ska jag filosofera ett tag tror jag, kanske spela lite tvspel, ta en sväng till gymmet. Sicken trevlig morgonstund!

Eftersom jag spenderat tio timmar på sjukhuset (skolan) på fredagen (utförandes labbar och anfört data) och kommer spendera minst tio timmar där imorn också skrivandes en rapport med fyra andra inte-skrivarapport-sugna talanger PLUS att jag dessutom spenderade sex timmar på att räkna matte igår, så får jag bara ledigt idag. Min själ säger mig att jag kommer prestera mycket bättre imorgon om jag bara får vara lite ledig idag. Vi får väl se, men i denna guldiga morgonstundsmun så duger den filosofin alldeles utmärkt.

Det känns som om jag börjat fått kontroll på när det är dags för en paus och inte. Idag är det dags.

Att stirra i taket är en sysselsättning som är synnerligen oerkänd. Det är en alldeles ypperligt bra tidsspenderande! Där ligger man å tänker på ingenting å helt plötsligt har man finurlat ut hela mänskligheten. Rekomenderas starkt.

Nu tänkte jag slänga in lite kuriosa från den medicinska världen:

Ondine's Curse är en sjukdom som en liten vattennymf i Tyskland fick för sig att slänga på en kanske inte helt intet ont anande man. Ni förstår att Ondine fann denhär mannen och antagligen måste han ha varit en fröjd för ögat eller ha något annat spännande i bakfickan, för denne man gifte sig vattennymfen med. Glad i hågen återvände hon sedan till havet, för det är väl där vattennymfer främst har sin business, och föreställde sig att denne man skulle vara henne trogen. Men ack! När hon återvände så hade denne specielle man gift om sig (!) och trasig av sorg återvände Ondine gråtande och förfärad till sin kära fader i havet. Den kära fadern blev i sin tur så förbannad på den enslige mannen så han uttalade en förbannelse. Från den dagen blev den lilla okarakteristiska gemålet fruktansvärt medvetande om att han andades, då han hela tiden blev tvungen att aktivt minnas att andas. Han ska tydligen så småningom ha dött, av tristessen.

Så, kära barn, summan av kardemumman må alltså vara att; Inga giftemål med vattennymfer, Ingen otroande utan ens bättre hälfts godkännande och lämna inte din man för länge i ensamhet. Ty då kan man bli synnerligen uttråkad av att ständigt komma ihåg att andas.
Vilket måste vara fruktansvärt irriterande. Jag menar, det finns väl bra mycket roligare saker att ha för sig än att andas, sova t.ex..

Så möter ni någon som ständigt måste minnas att dra luften i kroppen så vet ni vad han eller hon har haft för sig!

För övrigt tittade Josef häromdagen på min halvmeters skolbokshög som staplat upp sig på matbordet och konstaterade att det inte var en särdeles trevligt syn.

Va glad jag blir när jag inser att jag kan göra massa andra saker idag som jag inte hunnit med förut!
And now, Pangkaka!

Kommentarer
Postat av: Näni

Å min kära lilla Pål! vad glad jag blir när du skriver peppande saker i min blogg. Och vad glad jag blir att du ska hem i jul! hur länge blir du hemma, vart kommer du spendera jul & nyår o.s.v..? vi måste absolut anordna en träff. Saknar dig lillfis.. och du.. SKRIV MER I BLOGGEN! bubblar av fnitter varje gång jag läser dina fyndiga och humoristiska inlägg ^^ Krääääääm

2009-10-29 @ 20:32:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0