Ja, då sitter jag här igen. Utan motivation att plugga och en quatriljon saker som jag borde disponera min tid på. Men jag vill inte.

Jag förstår inte hur jag får så mycket saker att göra hela tiden. Jag tycker jag aldrig tar på mig någonting, aldrig är med på något spex, aldrig ansvarar för något och aldrig gör någonting utöver det vanliga att plugga, äta, sova, träna. Och ÄNDÅ på något magiskt vis samlar sig oöverskådligt många saker omkring mig och begär att få bli gjorda NU MED DETSAMMA!

Då blir jag sur. Det är mycket roligare att göra saker om det inte är tvång och press på dem att bli gjorda. Nu har jag ju dock gjort allt som kan kunde komma på i den stilen (dvs handlat, städat, tvättat, försökt ringa folk jag känner (som tydligen har ett liv för de svarar inte), surfat på internet och slutligen hamnat här) och inser snart att det inte finns något annat att göra än att krypa till korset. Pust.

Och egentligen är det väl inget fel med det. Jag borde bara göra det. Problemet är att det känns som om min pausknapp fastnat i permanent intryckt läge och min hjärna står bara och "bzzzzzzzz":ar. Och när jag talar om för den att den får ta och skärpa till sig för vi har väldigt mycket att göra här, känns det som om den aktivt försöker krypa ut från min hjärnskål genom örat. Vilket gör ont.

Jag vill ha en ny hjärna. Jag tror min är defekt.

Nu ska jag sätta mig på adlibris och önska att jag var ekonomiskt oberoende och låtsas att jag kunde köpa alla böcker jag vill ha.

En tråkig sak är dock att det verkar inte som om någon av mina vänner har tid att se mig i jul:(. Jag hatar tiden, den är fiende till oss alla.