Nu var det sista aftonen på min sköna tillvaro, för imorgon brakar helvetet lös ännu en gång. Hade tänkt försöka infinna ett slags lugn och en metodik sällan skådad denna omgång, så som jag kännt det de senaste dagarna men slösovande och bokläsande, och långsamt omvandla mig till en munk. Jag är så stressad hela tiden, men var är jag påväg? Varför stressa framåt om jag inte vet var jag ska? Och ännu hellre, varför stressa framåt när jag faktiskt vet precis var jag ska? Jag har nog alltid varit halvt om halvt stressad och uppjagad i mitt liv, som på spänn, som om en tiger skulle överfalla mig när som helst. Men jag har inget att oroa mig för, så varför oroar jag mig?

Idag tänkte jag sprida ord genom att berätta om mina hänga-tvätt-problem. Eftersom Kung Bore i år bestämt sig för att ta för sig av ett större stycke land (hela vägen långt ner i Tyskland och vidare) och tagit med sig sina kumpaner minusgraderna så görs all form för tvätthängning på balkongen formidabelt omöjlig. Så i brist på annan plats har jag installerat ett tvättställ i min skrubb- liknande toalett, där elementet kan brassas på och alla toalettsakerna kan leka aromabastu med sköljmedelsdoft. Fungerar ju utmärkt, tills jag insåg att det blir fruktanssvärt dammigt. Inte bara på toaletten, utan överallt i lägenheten. Det är som om hela luften tätad med små illsinta dammpartiklar med toalettaromabastudoft, till min näsas stora förtret. Den är röd, förbannad, snorar och spottar och fräser. Och kliar, något fruktansvärt. Efter åtskilligt sömnlösa nätter (flera dagar efter att man städat noggrant och vädrat med korsdrag så de få tavlor man har ramlat ned från väggarna i protest) börjar man inse att tvättställningslösningen orsakade mer problem än problemlösning, och man börjar desperat söka vidare efter nya idéer.

Alternativ ett är att man kan bära ner tvätten i källaren och torka den där = jobbigt. Orkar inte gå så långt, bära upp och ner när man har sånt lyx som tvättmaskin i lägenheten. Alternativ nummer två: Prova torka på balkongen, även fast det i från början låter som en idé dömd till döden, det är ju ändå någon plusgrad. Fast det var det ju givetvis bara tills jag hade hängt ut tvätten, då slogs det helt plötsligt kölds- och snöstormsrekord. Herr Murphy och hans lagar har sinnrikt roligt. Mina kära danska grannar har också fantastiskt roligt, med en tokig svensk som tror att det är sommar så man kan torka kläder ute i +3. Men inte jag, eller min näsa. Så då kommer vi till alternativ 3: Gå på apoteket och köpa medicin mot allergi, och sen fortsätta torka inne i aromabastun som vanligt. Den tredje metoden är accepterad, men ännu inte testad, så imorgon bär det alltså av till apoteket.