Sinnessjuk

Igår fick jag ett skrattanfall på bussen. De stackars människorna omkring tittade på mig som om jag hade ett allvarligt psykiskt fel och försökte hålla sig undan från mig i den knökfulla bussen.

Anledningen var troligtvis för att jag var trött och arg på min förbaskade granne som ska ha fest VARENDA FÖRBASKADE HELG. Denna helg måste han ha varit i esset (om man bortser från helgen han fick kvinnligt sällskap med sig hem som han våldförde sig på, för att döma av ljudet), för denna gång gav han inte upp föränn halv fem på morgonen. Inte nog med att de ska ha musik på hundra decibell utan de ska dessutom försöka prata med varandra och därmed överrösta musiken. Och då är det tydligen någon stackare som inte hör musiken så den måste höjas till 150decibell, varpå de får skrika ännu mer för att lyckas kommunicera med varandra, och ja, ni förstår cirkeln.

Så när jag satt på bussen trött som jag var kom jag att tänka på en serie med Johan Glans som heter "Nisse Hults historia snedsteg" där en karaktär står och skriker halvt ologiska trötta saker mot väggen till den högljudda grannen: "Det ska vara TYST, när man sover!" och "är du inte tyst ska du dö!". Vilket man känner igen sig i precis helt och hållet.

Då jag som vanligt när jag inte får sova ligger och lurar på hämndtankar, kom jag denna gång upp med dessa planer:
1. Krossa mannens fönster och kasta in en granat med senapsgas. Detta måste dock utföras EFTER att musiken stängs av annars har man problemet att ingen därinne kommer vara kapabel att stänga av musiken. Dessutom är jag osäker på om senapsgas kommer i granatform.
2. Gå dit och plinga på och kasta ägg på honom när han öppnar. Har problemet att han kommer se att det är jag som utför dådet.
3. (dethär var egentligen J:s plan) Ta en tejpbit, klista över grannen porttelefon så den fastnar i intryckt läge (varpå det konstant ringer i hans lägenhet) och sen snabbt som ögat springa in till sig själv. Detta borde helst göras på morgonen när grannfan äntligen gått till sängs och vaknar av en illa skrikande dörrklocka som inte rimmar bra med hans (antagliga) bakishuvud. Då måste han ta på sig kläder och gå ned till porttelefonen och ta bort tejpen, om han nu är så smart att han fattar att det är där felet sitter. Detta torde göra honom sur, och därmed mig glad. Detta förslag innehåller dock för lite död och för mycket risk för återfall för fest nästa helg.

Det ska bli skönt att köpa sig ett hus mitt ute i skogen där man inte ens kan se sin närmsta granne. Fy bövelen vad jag ska sova då. Tills dess får jag väl plugga i öronpropparna och hoppas på att jag inte utvecklar örongångsinflammation.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0