Idag känns världen kall och trist. Ledsna blad hänger på träden och försöker inte ens glimra i solskenet, marken är fortfarande blöt och kall efter gårdagens regnväder

Regnvädret inkluderade också att tvätten på balkongen blev blöt igen men jag orkade inte bry mig. Det störde mig, men jag orkade inte ta tag i det. Jag funderar smått på om jag kanske håller på att bli förkylningssjuk. Jag upplever visserligen inte att jag är sjuk i bemärkelsen har ont i halsen och svårigheter att andas eller så, jag är bara så trött. Som om all energi går åt att bekämpa en infektion som jag inte vet om.

Man blir så otapper när man inte har energi. Det är generellt ganska trist tycker jag. Jag går och lägger mig tidigare för att kliva upp piggare, men det blir inte som jag tänkt. Det har bara resulterat i att jag har ett sömnbehov på 10 timmar den senaste veckan.

Och så börjar det suga i hemlängtansorganen. Mycket finare att sitta hemma på västberget och lyssna på när sommaren tystnar och hösten övergår till vintern. Det är fridfullt, fint, avslappnade och harmoniskt. Och hemkärt.