Åååh herrejisses jag är så trött i huvet. Om man kopplade på någon form av elektrisk mätare på mitt huvud skulle man få en linje som motsvarade klinisk död, skulle jag tro.

Det känns som om alltsammans förvandlat till en grön, geléaktig massa som mitt medvetande nu simmar runt i därinne i hjärnskålen och försöker hitta svaren till saker, helst frågor till tentan på fredag. Vilket inte är det effektivaste sättet, som ni kanske räknat ut (själv har jag inte räknat ut någonting).

Så vad göra vad göra... Det är fem dagar kvar innan jag får åka hem på jullov, men jag verkar inte kunna skrapa ihop mig och min hjärnsoppa till att kunna åstakomma något tills dess. Jag vill helst bara ligga ner och inte göra någonting, tills mina tankar hunnit samla sig en aning. Men det finns ingen tid för sådant. Det finns ingenting för någonting. Har inte tid att träna, inte tid att handla, inte tid att göra klart allt det jag tänkt, och ändå ligger jag mest på soffan och ojar mig med dåligt samvete. Blisch.

Var god ge mig styrka.