He bidde ingen tenta

Efter att ha haft en natt där jag vaknade med andnöd varannan timme (mycket obehagligt), samt gråtit (att J skulle åka på jobbet och lämna mig och min illa syresatta själ ensam var en för stor omvälvning för mig just då) och därmed startat en host-kräk-kaskad utan dess like tills jag blev blå om läpparna, så svor jag i andnöden att om det bara slutade nu innan jag dog, så lovade jag att jag inte skulle gå på tentan.

Så slutade hostandet så småningom och det stora ringandet började. Sekreterare, andra sekreterare, läkarsekreterare, läkare... Listan blev lång. Var och varannan mindre otrevlig. Funderar på om energimängden jag fick lägga in där inte motsvarade vad som hade krävts av mig på tentan, men jag hade ju lovat.

Efter en tur till farbror doktorn som bryskt slet upp tröjan på mig och lyssnade på mina lungor och konstaterade "mjaha, du har lite hosta bara" kom jag fram till att den snällaste hittills under denna ring och besökstur hade varit eksamenskontoret.

Telefonsamtalen till eksamenskontoret, SDU (som var den enda som inte hade 30 min kö eller inte svarade överhuvudtaget, utan istället på en gång):
Jag: ööh hej, snörvel snörvel, jag host hes snörvel skorv, skulle ha haft eksamen idag snörvel host host (djup inandning för att undvika andnöd) är tyvärr lite sjuk.
Eksamenskontoret: Nej men lilla vän då! Ja men det hör jag ju! Ja men det ordnar vi utan problem förstår du, ligg du bara ner och ta det lugnt kära vän. Jaaaaaaaaaaaaa stackars liten...! Nej men huffa på eksamensdagen och allt! Det var ju förfärligt typiskt. Nej nu tycker jag du lägger dig ner och tar det alldeles lugnt så ordnar vi resten här, ok?
Jag: *Gråtfärdig över att äntligen få lite tillkännagivelse* Jaaa tack hemskt gärna... tack det var snällt...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0