Staredown

Jag och en burk makrill har stirrat på varandra i typ tio minuter nu.

Om den smakar gott, då vill jag verkligen ha den, men om den smakar/luktar äckligt så vet jag att jag kommer börja kräkas.

Känns som om jag står här med Pandoras ask.

UPDATE: Jag har öppnat burken. Till och med ätit lite utav den innan jag slängde den. Men ändå, inget kräkande = Victory!

Sen tappade jag gaffeln med makrill på golvet och skapade ett massivt stormregn av flygande tomat-klet-makrill-klumpar över köksgolvet, köksluckorna och mina kläder. Torkade upp det utan att kräkas också. Alltså = fortfarande Victory!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0