Jag har drabbats av hobbyutveckling här i höstmörkret i Danmark. Som sådär gärna händer om hösten. I år föll lotten på stickning.

Jag tänkte lite modest börja med en tröja. Det gick lite sisådär.

Här ligger jag i ett hörn på hallgolvet efter århundradets skrattanfall efter att ha provat min hemslöjdade tröja.

Sällan har så lite hemsnickeri skapat så mycket glädje.

När jag började projektet så tänkte jag att om tröjan inte visade sig passa (eller något annat) så skulle jag skicka den till min stackars slöjdlärare i lågstadiet som började gråta en gång när jag visade upp min stickade halsduk för henne på lektionen. Hon grät inte av glädje, skall påpekas.


Jag hade liksom tänkt skicka med en lapp där det stod "du behöver inte vara ledsen längre, det visade sig att jag blev ganska ordentlig ändå". Någonting säger mig att det inte kommer hjälpa.

Tur att man kan nysta upp och göra om, göra rätt. Upp på hästen igen bara!