Ja, då sitter jag här igen. Utan motivation att plugga och en quatriljon saker som jag borde disponera min tid på. Men jag vill inte.

Jag förstår inte hur jag får så mycket saker att göra hela tiden. Jag tycker jag aldrig tar på mig någonting, aldrig är med på något spex, aldrig ansvarar för något och aldrig gör någonting utöver det vanliga att plugga, äta, sova, träna. Och ÄNDÅ på något magiskt vis samlar sig oöverskådligt många saker omkring mig och begär att få bli gjorda NU MED DETSAMMA!

Då blir jag sur. Det är mycket roligare att göra saker om det inte är tvång och press på dem att bli gjorda. Nu har jag ju dock gjort allt som kan kunde komma på i den stilen (dvs handlat, städat, tvättat, försökt ringa folk jag känner (som tydligen har ett liv för de svarar inte), surfat på internet och slutligen hamnat här) och inser snart att det inte finns något annat att göra än att krypa till korset. Pust.

Och egentligen är det väl inget fel med det. Jag borde bara göra det. Problemet är att det känns som om min pausknapp fastnat i permanent intryckt läge och min hjärna står bara och "bzzzzzzzz":ar. Och när jag talar om för den att den får ta och skärpa till sig för vi har väldigt mycket att göra här, känns det som om den aktivt försöker krypa ut från min hjärnskål genom örat. Vilket gör ont.

Jag vill ha en ny hjärna. Jag tror min är defekt.

Nu ska jag sätta mig på adlibris och önska att jag var ekonomiskt oberoende och låtsas att jag kunde köpa alla böcker jag vill ha.

En tråkig sak är dock att det verkar inte som om någon av mina vänner har tid att se mig i jul:(. Jag hatar tiden, den är fiende till oss alla.

Det gick lite sisådär.

Statistik är gjort för idioter, av idioter. Då jag inte är en idiot, så kan jag inte förstå det.

Denna dag började bra med fantastiskt humör och välutsövdt samvete, vilket gjorde att framgångarna på läserifronten gick med fantastisk bravur. Det gick till och med så bra att jag tänkte att jag skulle lägga mig lite före i tidsskemat och läsa lite statistik som annars dedikerats endast till fredagar pga min föregågna historia med just detta ämne. Jag hade tydligen glömt varför jag dedikerat statistikläsandet på detta vis.

Så efter att i rask humör slagit upp alla böcker och storslaget tänk på alla tal som jag skulle få räknade och gjorda stupade jag redan på första ansats. Till råga på allt var det en uppgift som jag redan räknat, och som endast skulle renskrivas, men jag kunde inte förstå hur jag räknat eller hur det skulle räknas, även fast jag var säker på att det som stod där var rätt. Så då kom de fantastiska uppiggande tankarna på besök och jag grät ner hela statistikboken i självömkan om min dumhet.

Så som ni nu misstänker fick jag ju ingenting gjort, förutom att förstöra mitt glada humör. Nu är jag jättesur och arg och irriterad och vet inte alls vad jag ska ta mig till. Jag vill endast lägga mig i soffan och okynnesäta allt för stora mängder choklad till något god film.

Hur som helst snubblade jag över någonting roligt i min immunologibok imorse innan mitt humör gick och kapsejsade: "...gonococci resistant to quinolones have become a serious problem in Southeast Asia, and resistant strains are being reported with increasing frequency in Hawaii, California, and elsewhere among men who have sex with men." - nu kanske det är jag som läser in saker mer än det som egentligen står där, men det var ju så jag upplevde det.