Aah, ljuva livet att ligga å sängen å dröna fram till halv tio å sen slå upp en roman att läsa (bara för skoj skull!) fram till elva, släpa sig ut i köket i skitiga mjukisbyxor och gräva fram mastodontfrukost á la hotell o sen glo på tv under tiden man trycker födan i sig, för att sen återvända till sängen och sin goda bok! Sweet life!

Annars är jag piss-irriterad på universitet och betygsättning för tillfället. När man inte kan något då går det skitbra, och när man kan allt så går det snett åt pipsvängen där pepparn växer! För-arg-e-ligt! Å piss-irriterande. Åååh...!

Så nu måste man alltså släpa sina flingor samman igen för att prestera samma sak en gång till, när man kunde det från början och har dessutom nya saker att ta tag i. Jag trodde jag var bättre än att behöva göra om en skriftlig liten uppgift (det är alltså inte ens tal om en tenta, för den vet vi ju sen förut att jag inte kunde något till- så det nederlaget är någorlunda accepterat), men det är väl bara bevis på att jag är dödlig. Jag gillar det inte.

Så nu pumpas det musik på hög nivå för att pumpa upp styrkorna med flingor (eller indianer eller varför inte bestick, i paket, reservat resp. lådor) till krig igen, och för att få självförtroende tillbaka på topp. Å tack H och J för stöd och klapp på huvet, jag skall minnas visa ord väl.

Skarp som en samurajklinga, har jag hört.