Ja, är det inte kallt och jävligt blandat med snö-/regnkaos så är det säkerligen strålande sol och värme som lockar en iväg från studierna. Ständig motarbetad alltså, det är bara inställningen till det som varierar.

Så när solen skvallrande lycklig sken som en avlägsen stjärna vid fyra imorse, vaknade jag först och var irriterad, men efter att jag somnat om och haft några besynnerliga drömmar vaknade jag igen vid 06.00 av en ännu mer enträgen sol, och tänkte att detta kommer nog att bli en strålande dag på prestationsfronten. Med dessa glada tankar på rundgång i hjärnbarken somnade jag om. Hmpf.

Så efter att ha vaknat en tredje gång hade timmen slagit om till elva och jag vaknar upp med ett eländigt humör och en vansinnig huvudvärk. Efter ett försök till frukost insåg jag att jag börja tröttna på att äta frukost (återkommande problem nuförtiden), man har ju ändå gjort det förr tänkte jag, och sket därför i det. Efter storslagna planeringsplaner solandes på balkongen gick jag å tränade för att lätta på mitt illamående. Dum idé.

Så efter ett halvmjäkigt träningspass släpade jag mig hem, mer illamående än någonsin samtidigt som jag svettades som en gris då solen gassande värmde vår planet, slängde mig i duschen och sjöng av mig lite. Efter denna strapats ombestämde jag mig från att cykla hela vägen till skolan (jag hade ju ändå mått illa) och gick därför ut för att sola lite mer i det minimala grönområdet på innergården. Efter femton minuter var jag bränd och satte mig skamset i skuggan.

Där pladdrade jag lite i telefon med pappsen (och livet känns ju alltid lite bättre när man pratat med pappsen) så då gjorde jag en stark insats på att gå in och baka bröd. Till mitt stora förtret hade ju dock J slängt min surdeg så tji fick jag. Hmpf igen.

Jag riktade istället min energi åt att gå ner i källaren och gräva fram ett duschdraperi jag ville minnats att jag gömt i en flyttlåda en gång. Detta är ett projekt som varit så smått planerat i ett par veckor, då jag insåg att duschdraperiet som hängde uppe då möglat samman (Japp, möglat!). Detta dåd gick smärtfritt men dock hade jag lite energi till övers när dådet var över och genomfört. Så jag bestämde mig för att pröva plugga... (!)...

... Vilket slutade upp med att jag hamnade på soffan gråtandes över min stora inkompetens. Fy bövelen vad jag är less på att plugga! Efter att ha gråtit mig torr lagades det mat, vilket vars framgång jag firade med att dricka mig ett glas Vermont. Alltid något.

Sådär, en Elyon-dag i ett nötskal. Jag undrar vad kvällen har att bjuda på?