Tid
Um ja så här var jag och satt och läste (för en gång skull) med oväntad framgång (för en gångs skull!) när klockan började bli väldigt mycket och jag kände att tiden sakta men säkert krympte och att min kropp kanske inte skulle få den träning jag lovat den, som jag tycker att jag är skyldig den efter att den lydigt suttit som en ostbåge i soffan och inte klagat mer än på lite stelhet i nacken, när jag plötsligt kom på det!
Jag hade ju inte ställt om klockan! Vi har ju en hel timme till här folk! Jag förstår inte varför vi inte gör det här oftare, det skulle ju intjäna oss en massa tid som vi behöver. Jag tycker därmed vi inför en lag på tillfälligtvisa en-timmes-bakåtställning i tiden sisådär 5-6 gånger per år. Till att starta med.
Fast nu spenderade jag ju såklart tiden med att göra massa små obetydliga saker, som att skriva blogginlägg och rengöra min linsbox, så nu är jag ju så smått sen iallafall. Hrrm.
Jag hade ju inte ställt om klockan! Vi har ju en hel timme till här folk! Jag förstår inte varför vi inte gör det här oftare, det skulle ju intjäna oss en massa tid som vi behöver. Jag tycker därmed vi inför en lag på tillfälligtvisa en-timmes-bakåtställning i tiden sisådär 5-6 gånger per år. Till att starta med.
Fast nu spenderade jag ju såklart tiden med att göra massa små obetydliga saker, som att skriva blogginlägg och rengöra min linsbox, så nu är jag ju så smått sen iallafall. Hrrm.
Gaaah!
Vad less jag blir!
Så fort jag sätter mig ner och försöker lära mig något slår min hjärna bakut och sätter sig i baklås. Och hur ska man klara av att lära sig något då? Jag har inte tid med dethär! Saker ska bara in in in och sitta t.o.m. nästa lördag så jag åtminstone klarar tentan. Är det för mycket att begära?
Och det är ju inte så man kan göra något annat heller för man får bara ett ton skuldkänslor över att man borde läsa. Suck och stön vilket jobbig tillvaro jag har.
Och så ska jag ha en miljon hjärnspöken också. Jag tänker för mycket, men tydligen inte på saker som jag borde tänka på utan på saker som antagligen bara finns i min fantasi. Hoppas jag...
Jag önskar jag kunde bo där alla mina vänner i Sverige bor så jag kunde få gå till dem och fika och kanske trösta av mig lite. Känns ensamt i regniga Danmark just nu.
Jag hatar iallafall alltsammans. Jag blir så trött och less. Man vill bara fly ut genom fönstret och kanske aldrig komma tillbaka.
Så fort jag sätter mig ner och försöker lära mig något slår min hjärna bakut och sätter sig i baklås. Och hur ska man klara av att lära sig något då? Jag har inte tid med dethär! Saker ska bara in in in och sitta t.o.m. nästa lördag så jag åtminstone klarar tentan. Är det för mycket att begära?
Och det är ju inte så man kan göra något annat heller för man får bara ett ton skuldkänslor över att man borde läsa. Suck och stön vilket jobbig tillvaro jag har.
Och så ska jag ha en miljon hjärnspöken också. Jag tänker för mycket, men tydligen inte på saker som jag borde tänka på utan på saker som antagligen bara finns i min fantasi. Hoppas jag...
Jag önskar jag kunde bo där alla mina vänner i Sverige bor så jag kunde få gå till dem och fika och kanske trösta av mig lite. Känns ensamt i regniga Danmark just nu.
Jag hatar iallafall alltsammans. Jag blir så trött och less. Man vill bara fly ut genom fönstret och kanske aldrig komma tillbaka.
Kallt
Men huvvaligen nu va me de koldt! Känns som om jag förfrusit mig ända in i märgen.
Efter att tappert och envist cyklat mig till universitetet trots smärtor som påminde oroväckande mycket om puppsnuva fick jag ju givetvis punktering. Strandad 6km hemifrån kan jag säga att jag inte skämdes för att jag tog bussen hem. Så nu står min cykel ute på uni och skäms, antar jag. På vägen hem fick jag stå och frysa röven av mig i en busskur eftersom Danmark inte kan producera avläsbara busstidstabeller, men det är väl smällar man får ta.
Nu funderar jag på att okynnesduscha för att återfå värmen men jag tror jag får ta mig i kragen och nöja mig med en kopp te istället. Jag måste ju faktiskt läsa!
Efter att tappert och envist cyklat mig till universitetet trots smärtor som påminde oroväckande mycket om puppsnuva fick jag ju givetvis punktering. Strandad 6km hemifrån kan jag säga att jag inte skämdes för att jag tog bussen hem. Så nu står min cykel ute på uni och skäms, antar jag. På vägen hem fick jag stå och frysa röven av mig i en busskur eftersom Danmark inte kan producera avläsbara busstidstabeller, men det är väl smällar man får ta.
Nu funderar jag på att okynnesduscha för att återfå värmen men jag tror jag får ta mig i kragen och nöja mig med en kopp te istället. Jag måste ju faktiskt läsa!
Sjuk?
Men vad i hela friden är det för fel på mig?!
Igår sov jag till 10.30, trots att jag borde tentaplugga, för jag var ju bara så himla trött... Men var jag vaken nå längre igår kväll för det? Nää, vid 20.30 slocknade ljuset och jag hoppades att om jag nu var så trött så kunde jag sova ut och ändå vakna i tid idag. Men var det det som hände eller?! Nope!
09.30 vaknade jag, och jag menar, hur kan man sova 14 timmar rakt upp och ned? Vad är jag för bebis egentligen?
Inte för att det är något fel på att sova, det är ju himla skönt, men när man vaknar efter en maratonnatt så känns det verkligen som om man slängt bort livet.
Och så har aptitet börjat tryta också. Undrar om det är något allvarligt fel på mig eller om det bara är hösten.
Igår sov jag till 10.30, trots att jag borde tentaplugga, för jag var ju bara så himla trött... Men var jag vaken nå längre igår kväll för det? Nää, vid 20.30 slocknade ljuset och jag hoppades att om jag nu var så trött så kunde jag sova ut och ändå vakna i tid idag. Men var det det som hände eller?! Nope!
09.30 vaknade jag, och jag menar, hur kan man sova 14 timmar rakt upp och ned? Vad är jag för bebis egentligen?
Inte för att det är något fel på att sova, det är ju himla skönt, men när man vaknar efter en maratonnatt så känns det verkligen som om man slängt bort livet.
Och så har aptitet börjat tryta också. Undrar om det är något allvarligt fel på mig eller om det bara är hösten.
Drömmar
E: "J, jag drömde inatt att vi hade en liten bebis!"
J: "Jasså, jag drömde att vi hade ett playstation 3"
Och därmed insåg man mognadsskillnaden på oss.
Livet går vidare. Lite väl fort kanske, det börjar sno ihop sig till tenta. Men först ska jag fylla år, jag har planerat det storslaget i vanlig ordning, så på lördag väntas det inhandling till festmåltid och bakning av fransk chokladtårta (eller choklad fransktårta som jag förklarade för pappsen häromdagen).
Jag kan ju också berätta att J har gömt min present i garderoben, där han fann mig vara och snoka (nyfiken som jag är) trots lappen han skrivit om att det var förbjudet att kika därinne. Så efter det dök det upp en lapp till lappen, som löd:
"skäms över dina syndiga tankar på att titta".
Jag undrar vad det ska betyda.
Höst
Idag känns världen kall och trist. Ledsna blad hänger på träden och försöker inte ens glimra i solskenet, marken är fortfarande blöt och kall efter gårdagens regnväder
Regnvädret inkluderade också att tvätten på balkongen blev blöt igen men jag orkade inte bry mig. Det störde mig, men jag orkade inte ta tag i det. Jag funderar smått på om jag kanske håller på att bli förkylningssjuk. Jag upplever visserligen inte att jag är sjuk i bemärkelsen har ont i halsen och svårigheter att andas eller så, jag är bara så trött. Som om all energi går åt att bekämpa en infektion som jag inte vet om.
Man blir så otapper när man inte har energi. Det är generellt ganska trist tycker jag. Jag går och lägger mig tidigare för att kliva upp piggare, men det blir inte som jag tänkt. Det har bara resulterat i att jag har ett sömnbehov på 10 timmar den senaste veckan.
Och så börjar det suga i hemlängtansorganen. Mycket finare att sitta hemma på västberget och lyssna på när sommaren tystnar och hösten övergår till vintern. Det är fridfullt, fint, avslappnade och harmoniskt. Och hemkärt.
Regnvädret inkluderade också att tvätten på balkongen blev blöt igen men jag orkade inte bry mig. Det störde mig, men jag orkade inte ta tag i det. Jag funderar smått på om jag kanske håller på att bli förkylningssjuk. Jag upplever visserligen inte att jag är sjuk i bemärkelsen har ont i halsen och svårigheter att andas eller så, jag är bara så trött. Som om all energi går åt att bekämpa en infektion som jag inte vet om.
Man blir så otapper när man inte har energi. Det är generellt ganska trist tycker jag. Jag går och lägger mig tidigare för att kliva upp piggare, men det blir inte som jag tänkt. Det har bara resulterat i att jag har ett sömnbehov på 10 timmar den senaste veckan.
Och så börjar det suga i hemlängtansorganen. Mycket finare att sitta hemma på västberget och lyssna på när sommaren tystnar och hösten övergår till vintern. Det är fridfullt, fint, avslappnade och harmoniskt. Och hemkärt.
