Storsint
Nu slogs jag plötsligt av en stor uppenbarelse. Hörde med mitt okoncentrerade öra på nyheterna som stod och babblade på tv:n medan jag smuttade på en kopp kaffe och väntade på att läslusten skulle falla in. Så säger de att de har hittat en 65 miljoner år gammal fossil på nån strand här på Fyn (jag lyssnade som sagt inte så noga så jag vet inte så mycket om detaljerna).
Och jag vet vad ni tänker. Ännu ett litet ben till någon för längesedan avliden dinosaurie som man absolut inte kan komma ihåg namnet på och är ännu mindre intresserad av att höra att den hade ännu ett ben av de säkert 300 som de funnit förut. Men det är inte det jag menar!
Det jag menar är att tänk att den där benbiten har legat där på stranden i +/- 65 MILJONER ÅR. Är det inte fantastiskt? Jag menar, 65 miljoner år är ju inte ens till att förstå med den lilla hjärnan man besitter. Här tycker man att man lever längre om man klarar sig i hundra, men det har liksom ingenting att säga i den absoluta magnituden till tid som man bara inte kan förhålla sig till.
Och till råga på det är det fantastisk hur snabbt vissa saker kan gå. T.ex. när du cyklar som en idiot för att du är sen till universitetet och vill inte komma försent eftersom alla stirrar på dig redo att mörda dig vilken sekund som helst trots att du stängde dörren så tyst du kunde, så har du redan stängt ögat när en insekt kommer farande i 300km/h mot ditt oskyldigt blå öga. Ögat har alltså sett insekten, sändt en signal till hjärnan, som bearbetat signalen och bestämt att det vore nog bäst att stänga ögat, sändt tillbaka signalen där den utfärdats av ett antal muskler och ditt öga är stängt. Alltsammans skett på några mikrosekunder och du vet först om det när insekten kracshat och mött sin död på ditt ögonlock. Och det enda du kan komma på att säga i den stunden är "iiiiiish, äckligt!". Samtidigt har hjärnan manövrerat cykelmanöverna och hållt balansen, sett till att du andats, att hjärtat pumpar i rätt takt och med rätt tryck för din tillfälliga aktivitet.
Och så går folk och oroar sig för att SD kommit in i riksdagen. Det är ju fantastiskt.
Och jag vet vad ni tänker. Ännu ett litet ben till någon för längesedan avliden dinosaurie som man absolut inte kan komma ihåg namnet på och är ännu mindre intresserad av att höra att den hade ännu ett ben av de säkert 300 som de funnit förut. Men det är inte det jag menar!
Det jag menar är att tänk att den där benbiten har legat där på stranden i +/- 65 MILJONER ÅR. Är det inte fantastiskt? Jag menar, 65 miljoner år är ju inte ens till att förstå med den lilla hjärnan man besitter. Här tycker man att man lever längre om man klarar sig i hundra, men det har liksom ingenting att säga i den absoluta magnituden till tid som man bara inte kan förhålla sig till.
Och till råga på det är det fantastisk hur snabbt vissa saker kan gå. T.ex. när du cyklar som en idiot för att du är sen till universitetet och vill inte komma försent eftersom alla stirrar på dig redo att mörda dig vilken sekund som helst trots att du stängde dörren så tyst du kunde, så har du redan stängt ögat när en insekt kommer farande i 300km/h mot ditt oskyldigt blå öga. Ögat har alltså sett insekten, sändt en signal till hjärnan, som bearbetat signalen och bestämt att det vore nog bäst att stänga ögat, sändt tillbaka signalen där den utfärdats av ett antal muskler och ditt öga är stängt. Alltsammans skett på några mikrosekunder och du vet först om det när insekten kracshat och mött sin död på ditt ögonlock. Och det enda du kan komma på att säga i den stunden är "iiiiiish, äckligt!". Samtidigt har hjärnan manövrerat cykelmanöverna och hållt balansen, sett till att du andats, att hjärtat pumpar i rätt takt och med rätt tryck för din tillfälliga aktivitet.
Och så går folk och oroar sig för att SD kommit in i riksdagen. Det är ju fantastiskt.
Uttråkad
Idag är det opeppt. Jag hade att välja på att läsa anatomi kring hjärnnerverna IX, X och XI eller biomedicin kring de samma. Så yppert tråkigt att även om jag försökte med båda så kom jag bara på mig att sitta å stirra ut genom fönstret istället (och jag ska säga att utsikten härifrån är inte särskilt underhållande).
Så jag ringde pappsen för tröst och råd. Han rådde mig till att plugga på biomedicinen. Det svaret var jag inte nöjd med så jag ringde till B och hon pluggade. Det svaret var jag heller inte nöjd med, så jag fortsatte med att ringa till J som jag övertygade övertyga mig om att jag fick skita i alltihopa (han tyckte först att jag skulle plugga också men jag lyckades övertala honom, som sagt) och titta på Gilmore Girls istället.
Så när jag gjort mig två mackor (hrrm, jag menar tagit ur de två mackorna som jag stulit från föreläsningen igår ur plasten) och lassat upp en portion glass laddade jag soffan med kudden och täcken. Där låg jag och försökte allt vad jag kunde att undvika den lilla rösten i huvudet som försökte störa min beslut. Den lyckades.
Så när jag mumsat i mig mackorna och glassen och kände mig fetare än någonsin fick jag storhetsvansinne och slog på musiken. Därefter rustade jag mig med munskydd och plasthanskar för att bege mig in i köket. Det var längesen jag var in i köket (förutom då jag höll andan och rusade in och hämtade de två mackorna i kylen, förstås) eftersom det flyttat in en miljon bananflugor på diskberget som stirrat illa på mig med sina röda ögon så fort jag visat mig i närheten av dem/diskberget aka deras hem.
Men jag vann! Visserligen höll jag på att ge upp två gånger eftersom jag är en eländig diskare (det blir ju för bövelen inte rent!!!) och moset envist försökte bevisa mig om att det var en del av bänken. Som tur var hade jag en hel del dåligt samvete i bagaget så jag envisades med tårögda ögon att jag skulle lyckas. Och det gjorde jag väl. Någotsånär.
Så jag ringde pappsen för tröst och råd. Han rådde mig till att plugga på biomedicinen. Det svaret var jag inte nöjd med så jag ringde till B och hon pluggade. Det svaret var jag heller inte nöjd med, så jag fortsatte med att ringa till J som jag övertygade övertyga mig om att jag fick skita i alltihopa (han tyckte först att jag skulle plugga också men jag lyckades övertala honom, som sagt) och titta på Gilmore Girls istället.
Så när jag gjort mig två mackor (hrrm, jag menar tagit ur de två mackorna som jag stulit från föreläsningen igår ur plasten) och lassat upp en portion glass laddade jag soffan med kudden och täcken. Där låg jag och försökte allt vad jag kunde att undvika den lilla rösten i huvudet som försökte störa min beslut. Den lyckades.
Så när jag mumsat i mig mackorna och glassen och kände mig fetare än någonsin fick jag storhetsvansinne och slog på musiken. Därefter rustade jag mig med munskydd och plasthanskar för att bege mig in i köket. Det var längesen jag var in i köket (förutom då jag höll andan och rusade in och hämtade de två mackorna i kylen, förstås) eftersom det flyttat in en miljon bananflugor på diskberget som stirrat illa på mig med sina röda ögon så fort jag visat mig i närheten av dem/diskberget aka deras hem.
Men jag vann! Visserligen höll jag på att ge upp två gånger eftersom jag är en eländig diskare (det blir ju för bövelen inte rent!!!) och moset envist försökte bevisa mig om att det var en del av bänken. Som tur var hade jag en hel del dåligt samvete i bagaget så jag envisades med tårögda ögon att jag skulle lyckas. Och det gjorde jag väl. Någotsånär.
Snö
Nu börjar det längtas i mig igen efter snön, denna tinglande, glimmande vitkorniga massa som bonar om oss alla när kylan faller på. Och med oss alla menar jag alla i norden.
Jag vet att det kanske är lite tidigt, men när det regnat, blåst och varit grått och kallt konstant i en vecka börjar man kapitulera. Då kan man lika gärna gå vidare i årstidstiden liksom!
Valet var en spännande upplevelse. Ska bli intressant att se hur regeringen kommer se ut. Att det fortfarande finns en chans till att alliansen får egen majoritet känns ju som en riktigt spännande rysare! Läs mer här om ni vill: http://www.dn.se/nyheter/valet2010/alliansen-kan-annu-fa-egen-majoritet-1.1174370
Annars ser mitt kök ut som ett bombnedslag. Jag gjorde mos häromdagen, i en kanske lite liten kastrull, så moset flög lite omkring. Sen brukar jag riva morötter också, och de har också en förkärlek till att flyga omkring. Och sen har jag ett diskberg på det, som jag hållit mig aktivt ifrån genom att jag nu diskar den tallrik jag precis använt (som är den sista rena som fanns i skåpet) vilket gör att jag har alltid en ren tallrik. Trasan vet jag inte ens var den är längre, men jag tror den ligger längst ner under diskberget. Ish.
Annars har jag besynnerliga drömmar. Jag är fast i något gammalt, vill vidare och framåt, men blir låst fast och tvingad att stanna kvar. Jag gråter och gråter, förtvivlad som jag är, men tillslut har de hjärntvättat mig så jag inte längre vet vad jag ville vidare till. Jag vet bara att jag mår dåligt.
Jag vet att det kanske är lite tidigt, men när det regnat, blåst och varit grått och kallt konstant i en vecka börjar man kapitulera. Då kan man lika gärna gå vidare i årstidstiden liksom!
Valet var en spännande upplevelse. Ska bli intressant att se hur regeringen kommer se ut. Att det fortfarande finns en chans till att alliansen får egen majoritet känns ju som en riktigt spännande rysare! Läs mer här om ni vill: http://www.dn.se/nyheter/valet2010/alliansen-kan-annu-fa-egen-majoritet-1.1174370
Annars ser mitt kök ut som ett bombnedslag. Jag gjorde mos häromdagen, i en kanske lite liten kastrull, så moset flög lite omkring. Sen brukar jag riva morötter också, och de har också en förkärlek till att flyga omkring. Och sen har jag ett diskberg på det, som jag hållit mig aktivt ifrån genom att jag nu diskar den tallrik jag precis använt (som är den sista rena som fanns i skåpet) vilket gör att jag har alltid en ren tallrik. Trasan vet jag inte ens var den är längre, men jag tror den ligger längst ner under diskberget. Ish.
Annars har jag besynnerliga drömmar. Jag är fast i något gammalt, vill vidare och framåt, men blir låst fast och tvingad att stanna kvar. Jag gråter och gråter, förtvivlad som jag är, men tillslut har de hjärntvättat mig så jag inte längre vet vad jag ville vidare till. Jag vet bara att jag mår dåligt.
Min mobil är dum i huvet
Jag blir så frustrerad! Det finns inget som kan få mig att gå så högt i taket som inkompetent elektronik! Och när man gjort allt (kollat inställningar, abbonemang, stängt av och startat telefonen igen, putsat, smekt, slängt den i golvet, slagit den i bordet, skrikit åt den, hotat den med ond bråd död m.m.) och den fortfarande inte fungerar får man starkt behov av att skaffa sig en ny.
Vilket i sig är en djungel.
Igår var det iaf partaj och jag svängde mina lurviga i två timmar. Jag drack inte så mycket, vilket gjorde mig nöjd och det känns fantastiskt värt det idag. Dock låter jag som en sjöman som seglat de sju haven tio gånger konstant rökandes på en pipa, men det får man väl bjuda på helt enkelt.
Vilket i sig är en djungel.
Igår var det iaf partaj och jag svängde mina lurviga i två timmar. Jag drack inte så mycket, vilket gjorde mig nöjd och det känns fantastiskt värt det idag. Dock låter jag som en sjöman som seglat de sju haven tio gånger konstant rökandes på en pipa, men det får man väl bjuda på helt enkelt.
Ekologiska tomater
Efter att ha köpt en bok om huden, som tyvärr visade sig innehålla en massa saker jag redan visste (vilket får mig att undra hur många mer saker jag vet om som jag inte vet om) men iallafall kunde friska upp mitt minne, bestämde jag mig för att ge de små röda illbattingarna till (grön)sak en ny chans.
Jag styrde kosan mot butiken och mot den ekologiska hyllan, sen boken dessutom talade så väl om ekologiska produkter att jag blev smått hjärntvättad och euforisk av att göra en god sak för dyrare peng, tog mig hem, sköljde och skar mig en itu och HOWJODELIPOW! Vilken smakexplosion! Här kan jag verkligen deklarera att jag missat något i mitt strax över 20- åriga liv! Det får mig att undra vilka mer frukt och grönsaker jag diskriminerat och som nu väntar på att bli upptäckta. Den ekologiska grönsakshylla är garanterad ett återbesök.
I övrigt börjar jag (redan) lida av ensamhetstress sedan t.o.m. min norska E övergett mig och åkt hem till Norge, det har nu kommit så långt att jag börjar prata med min spegelbild (min spegelbild är därför otroligt avundsjuk och vill gärna smaka de goda tomaterna sen jag högt och tydligt deklarerat smakupplevelsen av tomaten för den).
Jag styrde kosan mot butiken och mot den ekologiska hyllan, sen boken dessutom talade så väl om ekologiska produkter att jag blev smått hjärntvättad och euforisk av att göra en god sak för dyrare peng, tog mig hem, sköljde och skar mig en itu och HOWJODELIPOW! Vilken smakexplosion! Här kan jag verkligen deklarera att jag missat något i mitt strax över 20- åriga liv! Det får mig att undra vilka mer frukt och grönsaker jag diskriminerat och som nu väntar på att bli upptäckta. Den ekologiska grönsakshylla är garanterad ett återbesök.
I övrigt börjar jag (redan) lida av ensamhetstress sedan t.o.m. min norska E övergett mig och åkt hem till Norge, det har nu kommit så långt att jag börjar prata med min spegelbild (min spegelbild är därför otroligt avundsjuk och vill gärna smaka de goda tomaterna sen jag högt och tydligt deklarerat smakupplevelsen av tomaten för den).
Ingen mans land
Jag är fast i en mellanstatus... Att göra eller inte göra, att ogöra eller bortgöra, att framföra eller slå dövöra, att
ofelbarföra eller förgöra, att bepröva eller dumgöra, att bemöda eller bortföra, att förgrömma eller bedöma, att glömma eller berömma, att... Well I'm out.
Men jag har iallafall lyckats släpa mig till konsulatet och röstat! Men jag tror det var där saker började gå fel... För när jag hade röstat var jag ju ändå på stan, och eftersom jag inte varit in i någon av skobutikerna sen förra veckan så tyckte jag att det var dags att lägga en visit igen, och sen så skulle jag ju behöva köpa nånting mer, och hipp som happ var jag kaffesugen men lyckades parvla mig hem och gjorde kaffe hemma istället för att fastna på nåt Café, och då blev jag hungrig, så då tänkte jag att jag lika gärna kunde äta och kolla på ett avsnitt Gilmore Girls ( Där jag skrattade i typ tio minuter åt "You don't do yoga on Dalai Lamas madrass and you don't come behind my counter!"), som blev två avsnitt.
Och precis när jag skulle till att plugga såg jag ett sånghäfte och började sjunga istället (jag är ju så lättdistraherad) och när jag var klar med detta var klockan två och dagen kändes förstörd. Och nu är klockan fyra och jag har fortfarande inte kommit igång, jag vet faktiskt inte vad jag gjort de senaste två timmarna? Jag minns att jag ringt pappa, som inte hade tid så jag msn:ade min äldsta bror som inte heller hade tid, så jag terroriserade J med tusen sms fyllda obetydliga frågor, kollade min mail tre gånger, läste tidningens rubriker och det tog banneme inte två timmar!
Så nu funderar jag på att skita i alltihopa, baka en pizza och gå och köpa lite godis och titta färdigt på säsong 1 av Gilmore. Men jag gillar att vara duktigt också... Detta ingenmansland.
Men jag har ändå hopp för framtiden, för jag har på två dagar fått tre tvillingägg att förtära (och vad är oddsen för det?!). Man kan börja tro att de ekologiska äggen inte är så ekologiska som de säger sig vara.
ofelbarföra eller förgöra, att bepröva eller dumgöra, att bemöda eller bortföra, att förgrömma eller bedöma, att glömma eller berömma, att... Well I'm out.
Men jag har iallafall lyckats släpa mig till konsulatet och röstat! Men jag tror det var där saker började gå fel... För när jag hade röstat var jag ju ändå på stan, och eftersom jag inte varit in i någon av skobutikerna sen förra veckan så tyckte jag att det var dags att lägga en visit igen, och sen så skulle jag ju behöva köpa nånting mer, och hipp som happ var jag kaffesugen men lyckades parvla mig hem och gjorde kaffe hemma istället för att fastna på nåt Café, och då blev jag hungrig, så då tänkte jag att jag lika gärna kunde äta och kolla på ett avsnitt Gilmore Girls ( Där jag skrattade i typ tio minuter åt "You don't do yoga on Dalai Lamas madrass and you don't come behind my counter!"), som blev två avsnitt.
Och precis när jag skulle till att plugga såg jag ett sånghäfte och började sjunga istället (jag är ju så lättdistraherad) och när jag var klar med detta var klockan två och dagen kändes förstörd. Och nu är klockan fyra och jag har fortfarande inte kommit igång, jag vet faktiskt inte vad jag gjort de senaste två timmarna? Jag minns att jag ringt pappa, som inte hade tid så jag msn:ade min äldsta bror som inte heller hade tid, så jag terroriserade J med tusen sms fyllda obetydliga frågor, kollade min mail tre gånger, läste tidningens rubriker och det tog banneme inte två timmar!
Så nu funderar jag på att skita i alltihopa, baka en pizza och gå och köpa lite godis och titta färdigt på säsong 1 av Gilmore. Men jag gillar att vara duktigt också... Detta ingenmansland.
Men jag har ändå hopp för framtiden, för jag har på två dagar fått tre tvillingägg att förtära (och vad är oddsen för det?!). Man kan börja tro att de ekologiska äggen inte är så ekologiska som de säger sig vara.
Paus
"And I will add some happily cheerfull erazers to, but they're not as happy as you'd think because they were rescently found by the pencil- sharpener standing in line for suicide"
Aaaah, Lorelai Gilmore makes my day.
Idag har jag idogt pluggat, tränat, jobbat (mjäe, men jag var iaf dit och avlevererade ett skema), lagat mat... Ingen ände på bravaderna alltså!
Så när jag nöjt avslutade dagens studier med en förvånandsvärt utmattad hjärna med endast 4 ogjorda sidor av dagens dos lärdom, insåg jag att jag visst skulle ha gjort tio sidor till utöver de 21 jag gjort (21-4, alltså) och gav upp hoppet, som jag visserligen redan lagt ned eftersom jag lagt ner studierna innan mitt bakslag (ett bakslag på bakslaget!). Jag kommer aldrig lyckas göra något i tid.
Upplagt 21.02. Reviderat 21.04
Äääh sorry det där blev ju så mjäkigt så det måste ju bara göras om.
"I'm bored! Shall we go get some icecream?
-mom, I'm studying
- Ya, but I'm talking the icecreamtalk here
- Have some pizza
- But it's cold!
- Put it in the microwave
- But that's not the same!
- If you let me study now I will play with you this weekend
- REALLY? Can we go to that shoesale? Will you help me push people away and prevent them from taking my shoesize?
- I'll even offend them for you
- okay deal! ....... I'm sorry I'm not quite sure were this leaves us on this whole icecream- issue....?
- Gaaaarhg!
Lorelai Gilmore could've been me.
Idag har jag skrivit, ritat, lyssnat, räknat, funderat, cross-trainat, tyndlyft, situpsat, cyklat fram och tillbaka till jobbet, cyklat fram och tillbaka till skolan, skrivit ut ett skema, fixat adress till en stol, lagat en FAN-TA-STI-SK lax-lasange-gratäng och alltsammans på att endast sörplat i mig två sippar av någon annans kaffe (plus en och annan mumsbit).
Så när jag i fridfullt humör avslutade dagens bravader, med endast 4 ogjorda sidor av 250, upptäckte jag att jag uppfattat saken fel. De en miljon sidorna jag gjort idag skulle tydligen ha varit gjorda igår, och tio andra sidor ska vara gjorda tills imorn, och på torsdag ska ytterligare tjugosex sidor vara gjorda. Så vid fredag kommer jag ligga en triljon sidor efter och vi är redan på andra veckan. En ganska bra dag, alltså.
Sådär, mycket bättre.
Aaaah, Lorelai Gilmore makes my day.
Idag har jag idogt pluggat, tränat, jobbat (mjäe, men jag var iaf dit och avlevererade ett skema), lagat mat... Ingen ände på bravaderna alltså!
Så när jag nöjt avslutade dagens studier med en förvånandsvärt utmattad hjärna med endast 4 ogjorda sidor av dagens dos lärdom, insåg jag att jag visst skulle ha gjort tio sidor till utöver de 21 jag gjort (21-4, alltså) och gav upp hoppet, som jag visserligen redan lagt ned eftersom jag lagt ner studierna innan mitt bakslag (ett bakslag på bakslaget!). Jag kommer aldrig lyckas göra något i tid.
Upplagt 21.02. Reviderat 21.04
Äääh sorry det där blev ju så mjäkigt så det måste ju bara göras om.
"I'm bored! Shall we go get some icecream?
-mom, I'm studying
- Ya, but I'm talking the icecreamtalk here
- Have some pizza
- But it's cold!
- Put it in the microwave
- But that's not the same!
- If you let me study now I will play with you this weekend
- REALLY? Can we go to that shoesale? Will you help me push people away and prevent them from taking my shoesize?
- I'll even offend them for you
- okay deal! ....... I'm sorry I'm not quite sure were this leaves us on this whole icecream- issue....?
- Gaaaarhg!
Lorelai Gilmore could've been me.
Idag har jag skrivit, ritat, lyssnat, räknat, funderat, cross-trainat, tyndlyft, situpsat, cyklat fram och tillbaka till jobbet, cyklat fram och tillbaka till skolan, skrivit ut ett skema, fixat adress till en stol, lagat en FAN-TA-STI-SK lax-lasange-gratäng och alltsammans på att endast sörplat i mig två sippar av någon annans kaffe (plus en och annan mumsbit).
Så när jag i fridfullt humör avslutade dagens bravader, med endast 4 ogjorda sidor av 250, upptäckte jag att jag uppfattat saken fel. De en miljon sidorna jag gjort idag skulle tydligen ha varit gjorda igår, och tio andra sidor ska vara gjorda tills imorn, och på torsdag ska ytterligare tjugosex sidor vara gjorda. Så vid fredag kommer jag ligga en triljon sidor efter och vi är redan på andra veckan. En ganska bra dag, alltså.
Sådär, mycket bättre.
