Viktigt!
Någonting mycket viktigt har kommit till mitt vetande. Jag har ju alldeles för lite skor!
Jag har inga stövlar, inga träningsskor, och inga gympaskor! Hur klarar jag mig om dagarna egentligen? Går jag runt i bara fotsulorna eller? Varför har ingen bragt detta framför mina fötter (haha) tidigare?!
Något annat som jag också upptäckt är att jag är i desperat behov av rött nagellack (till mina numera långa fina naglar!:)) och rött läppstift. So far.
Jag har dock det klassiska problemet. Absolabut ingen tid. Pengar, men absolabut ingen tid. Låt mig förklara varför jag inte har någon tid.
Eftersom jag lyckats nässla mig in på två nya jobb och en extrakurs, så alltså inte bara ska ha 14 ordinarie föreläsningar i veckan utan också ska ha 4-6 timmars undervisande och 4-6 timmars extrakursande att utöva, kan vi dra oss till minnes det vi borde ha lärt oss på mattelektionerna på lågstadiet och konkludera, ZERO ZE TIME FOR ZE ZHOPPING!
Jag har inga stövlar, inga träningsskor, och inga gympaskor! Hur klarar jag mig om dagarna egentligen? Går jag runt i bara fotsulorna eller? Varför har ingen bragt detta framför mina fötter (haha) tidigare?!
Något annat som jag också upptäckt är att jag är i desperat behov av rött nagellack (till mina numera långa fina naglar!:)) och rött läppstift. So far.
Jag har dock det klassiska problemet. Absolabut ingen tid. Pengar, men absolabut ingen tid. Låt mig förklara varför jag inte har någon tid.
Eftersom jag lyckats nässla mig in på två nya jobb och en extrakurs, så alltså inte bara ska ha 14 ordinarie föreläsningar i veckan utan också ska ha 4-6 timmars undervisande och 4-6 timmars extrakursande att utöva, kan vi dra oss till minnes det vi borde ha lärt oss på mattelektionerna på lågstadiet och konkludera, ZERO ZE TIME FOR ZE ZHOPPING!
Idag har jag bara en sak att säga:
Lonely
Jahapp, då var man ensam då. Efter att ha spenderat gårdagen med E och glott igenom i princip hela SATC season 1 samtidigt som vi klämde i oss chokladpudding, chokladkakor, chokladkex och riskakechokladkex och driftade allt från skola till barndom (samtidigt som tv:n pladdrade för döva, eller kanske mer selektiva, öron) valde jag att spendera dagen på stan.
Eller det först när jag ätit frukost till 4 avsnitt av säsong 2 av SATC. Jag kommer bli hjärntvättad.
Väl på stan, där mitt enda egentliga ärende var att gå och klippa mig, fann jag mig själv i en skobutik. Och nästa. Och ännu en till. To hell with it, jag var nog inne i dem alla. Varje gång hörde jag J:s skratt i huvudet som antagligen skulle ljuda när han fick höra att jag kommit hem med ännu ett par skor som var skrämmande lik ett par som jag antagligen redan har i en låda i garderoben, och med min stränga plånboks rättande pekfinger ständigt efter mig, ställde jag kärlekfullt tillbaka alla de fantastiska fotbeklädnaderna och med tårade ögon släpade mig ut ur butik efter butik. Skam dem som uppfann skobutiker och för små plånböcker (och för få fötter). När jag blir rik ska jag ha ett helt rum endast för mina blivande skor.
Jag kom hem (med en 400kr tunnare plånbok, eftersom jag lyckats smygköpa mig en hårprodukt hos frisören och lite choklad på vägen hem, innan min plånbok hann säga något) och försökte få tiden att gå fortare med ännu fler avsnitt av SATC.
Men nu gör de liksom inte grejen längre. Jag har denna nagel i ögat, något som stör mig hela tiden, något som inte slutar följa efter mig hur mycket jag än vänder ryggen till det. Dammit, I'm lonely. Det har inte ens gått två dagar och jag pratar redan ivrigt med min spegelbild! Försökte pigga upp mig med lite FooFighters för att komma in i min ungdoms fantastiska singellivs-känsla, men det funkade inte. Istället börjar det kännas väldigt tomt på sällskap så att jag redan börjar lyssna på dedär något bittra (för att inte tala elaka) rösterna i huvudet.
Save us.
Eller det först när jag ätit frukost till 4 avsnitt av säsong 2 av SATC. Jag kommer bli hjärntvättad.
Väl på stan, där mitt enda egentliga ärende var att gå och klippa mig, fann jag mig själv i en skobutik. Och nästa. Och ännu en till. To hell with it, jag var nog inne i dem alla. Varje gång hörde jag J:s skratt i huvudet som antagligen skulle ljuda när han fick höra att jag kommit hem med ännu ett par skor som var skrämmande lik ett par som jag antagligen redan har i en låda i garderoben, och med min stränga plånboks rättande pekfinger ständigt efter mig, ställde jag kärlekfullt tillbaka alla de fantastiska fotbeklädnaderna och med tårade ögon släpade mig ut ur butik efter butik. Skam dem som uppfann skobutiker och för små plånböcker (och för få fötter). När jag blir rik ska jag ha ett helt rum endast för mina blivande skor.
Jag kom hem (med en 400kr tunnare plånbok, eftersom jag lyckats smygköpa mig en hårprodukt hos frisören och lite choklad på vägen hem, innan min plånbok hann säga något) och försökte få tiden att gå fortare med ännu fler avsnitt av SATC.
Men nu gör de liksom inte grejen längre. Jag har denna nagel i ögat, något som stör mig hela tiden, något som inte slutar följa efter mig hur mycket jag än vänder ryggen till det. Dammit, I'm lonely. Det har inte ens gått två dagar och jag pratar redan ivrigt med min spegelbild! Försökte pigga upp mig med lite FooFighters för att komma in i min ungdoms fantastiska singellivs-känsla, men det funkade inte. Istället börjar det kännas väldigt tomt på sällskap så att jag redan börjar lyssna på dedär något bittra (för att inte tala elaka) rösterna i huvudet.
Save us.
Längtar
Jag har ett massivt behov av att få prata. Inte bara om korkade tvserier, märkliga fenomen och kungabröllop, men också om viktiga saker som vad jag ska göra med mitt liv, meningen med livet och essencen av choklad.
Tur att det är påsk snart. Då ska jag prata för glatta livet med käften full av godis.
Aprilprövningen
Med risk för att ni inte skulle komma att ta mig allvarligt om jag deklarerade min aprilprövning 1:a april väntade jag en dag. Hoppas ni har haft överseende.
Mars gick som en dans och nu i efterhand kan jag undra var januari, februari och mars egentligen tog vägen? Känns som om jag hade jullov och firade nyår och kom hem till Danmark, och här är jag nu. Är det normalt att ha 3 månaders minneslucka?
Men nu till saken! Nu är ni ju givetvis jättespända på vad månadens prövning ska bli! Och det ska jag berätta:
I april månad ska lilla jag sluta bita på naglarna.
Men nu till saken! Nu är ni ju givetvis jättespända på vad månadens prövning ska bli! Och det ska jag berätta:
I april månad ska lilla jag sluta bita på naglarna.
Jaja, jag vet vad ni tänker; "den har vi ju aldrig hört förut" och "hohoho, jooo, låt oss se hur det blir med den saken!". Men jag menar allvar denhär gången! Dessutom har jag kommit på ett vapen som jag tror kommer skrämma nagelbitartankarna långt bort: Jag ska få manikyr för mödan!
Ursäkta min kanske avsaknad på entusiasm och fiffigt finurliga konstellationer. Jag var på fest igår och måste ha glömt 90% av mina hjärnceller där, för idag har jag problem att minnas triviala saker som att andas regelbundet och hur man formulerar svar på frågor. Eller överhuvudtaget kommer ihåg att svara på direkt ställda frågor. Det är inte lätt.
Ursäkta min kanske avsaknad på entusiasm och fiffigt finurliga konstellationer. Jag var på fest igår och måste ha glömt 90% av mina hjärnceller där, för idag har jag problem att minnas triviala saker som att andas regelbundet och hur man formulerar svar på frågor. Eller överhuvudtaget kommer ihåg att svara på direkt ställda frågor. Det är inte lätt.
Nutella
Att gå lös på en burk nutella á 400 gram med slev får en inte att känna sig så fantastisk som man trodde att man skulle när man först gick igång med dådet. Och av någon anledning kommer man först ihåg det när man slickar i sig det sista lilla skrapet från botten av burken. Och minns det högst i några dagar efteråt.
Just nu känner jag mig som den mest kletiga, kladdiga tjocka människa som någonsin rullat över denna planet.
Tur att det är påsk snart så jag får lite kostombyte (hela godiscirkeln måste ju uppfyllas!)
