En missnöjd smitis
Pjuh, nu tog jag mig en paus. Efter att ha varit på IKEA hela dagen igår och botaniserat möbler till ett halvt infanteri känns det som om jag inte gjort något annat än skruvat skruvar utan skruvhuvuden och läst överpedagogiska instruktioner. För övrigt skrattade jag gott i säkert tio minuter åt den ytterst lessna tecknade gubben på IKEA-pedagogik-instruktionen som skulle simulera att man gjorde fel. Det är nästan så jag måste klippa ut den och hänga upp den på kylskåpet.
Så nu när J stängt dörren till sovrummet för att skruva garderob tog jag mig en smygpaus för att berätta något tråkigt som hände igår.
Och det är inte i närheten så dramatiskt som det låter. Det var bara det att av de 18 paket som skeppades till vår lägenhet igår var det bara 17 som kom fram. 1 stycke Bjursta matbord har alltså kommit på vift. Kanske får jag ett vykort någon gång med bildbevis på att matbordet är ute och besöker Eiffeltornet, lutande tornet i Pisa Vatikanstaten. Matbord kan vara riktiga globetrotters har jag hört.
Hur som helst tänker jag åka på IKEA imorgon igen och sätta händerna i sidorna ungefär såhär:
Så nu när J stängt dörren till sovrummet för att skruva garderob tog jag mig en smygpaus för att berätta något tråkigt som hände igår.
Och det är inte i närheten så dramatiskt som det låter. Det var bara det att av de 18 paket som skeppades till vår lägenhet igår var det bara 17 som kom fram. 1 stycke Bjursta matbord har alltså kommit på vift. Kanske får jag ett vykort någon gång med bildbevis på att matbordet är ute och besöker Eiffeltornet, lutande tornet i Pisa Vatikanstaten. Matbord kan vara riktiga globetrotters har jag hört.
Hur som helst tänker jag åka på IKEA imorgon igen och sätta händerna i sidorna ungefär såhär:
Så ska vi se om de inte kan skramla fram ett matbord ögona böj!
Fäst
Ja, igår drabbades jag plötsligen av ett otroligt sug i alkoholtarmen och bestämde mig mer eller mindre för att bli ordentligt kalas. Efter några timmar började jag känna mig ungefär såhär:
Jag vet dock inte om det är ett bra eller ett dåligt tecken. Det får väl denna dag utvisa.
Slottski
Och på min Tysklandstripp (jag vill bestämt minnas att det var fler människor som skulle med också, men de är smått neglicerade pga av mitt mastermind till planerande) hoppas jag på att få slänga mitt fagra öga på denhär:
Som jag tänkte, om det faller mig i givetvis, lägga till i inköpningskorgen. Guuud vad det suger i spenderartarmen när jag ser
Men jaja, när jag återtagit min rättmätiga plats i universet tänkte jag hålla överdådig fest i denhär salen:
... och kanske övriga delar av slottet också, samtidigt som keruberna i taket kastar lyckönskningar över mig och alla de mina.
Schloss Neuschwanstein
Jag kan riktigt se hur jag egentligen hör hemma där, svassandes runt i långa glänsandes klädnader och mantel. Mja, det måste ha blivit något fel i distributionslistan när jag fördelades till en bondgård på toppen av västberget i en avlägsen by som Herrö när jag föddes. Egentligen var det toppen av ett betydligt högre berg i södraste delarna av Tyskland som var tänkt för min prinsessestjärt. Typiskt!Men jaja, när jag återtagit min rättmätiga plats i universet tänkte jag hålla överdådig fest i denhär salen:
... och kanske övriga delar av slottet också, samtidigt som keruberna i taket kastar lyckönskningar över mig och alla de mina.
Roadtrip
Jag börjar se framemot en spontan Tysklandsroadtrip! Och jag säger spontan, för något som bara har planerats i ungefär en månad innan själva rumägandet av händelsen är spontant i min annars 6-månader-i-förväg-in-i-minut-planerande-av-all-slags-aktivitet-baserade-värld.
Den 12-13 augusti bär det alltså av till det bryska germanlandet till öl, festival och kultiverande! Mycket roligt! Jag är extremt pepp! Jag känner mig ungefär såhär:
Den 12-13 augusti bär det alltså av till det bryska germanlandet till öl, festival och kultiverande! Mycket roligt! Jag är extremt pepp! Jag känner mig ungefär såhär:
Om att längta hem
Jag längtar hem mycket ibland. Eller mest hela tiden faktiskt. Det ligger nog mest där och gnolar konstant. Jag trodde att den första tiden skulle bli svårast, men så var det inte. Det blir bara värre och värre.
Visst det är jättekul att kunna ta sig till grannlandet och klara av studier och boende med allt vad det innebär, men efter ett tag börjar det liksom gnola i moderslandstarmen. Inte bara det faktum att man saknar falukorv, blodpudding, idealmakaroner och leverpastej som inte smakar som lever, utan man börjar upptäcka alla de där sakerna man inte såg när man bodde där.
Som naturen, den friska luften, de öppna dagarna söndagarna i shoppingcentren och att inte behöva processera varenda ord genom ett filter för att vara säker på att man blir förstådd. Och att veta hur sed och bruk fungerar.
Som naturen, den friska luften, de öppna dagarna söndagarna i shoppingcentren och att inte behöva processera varenda ord genom ett filter för att vara säker på att man blir förstådd. Och att veta hur sed och bruk fungerar.
Mest av allt saknar man vänner och familj. Lite som att man saknar sin flock liksom. Man kanske har nya vänner här men det känns inte som samma sak. De är inte av svensk kvalitét, kanske man kan säga. Inget ont om dem, jag är säker på att de känner samma sak. Att vara här är som att vara på någon slags gigantiskt internatskola. Du omgås lite med dom som är här mest för att inte vara ensam men mest längtar du till loven när du får åka hem.
Jag trodde tidigare att det var jobben som skulle komma att bestämma var jag skulle bo. Men det känns inte så längre. Jobba är sekundärt, viktiga är att må bra. Att ha en sällskapskrets där man känner sig som hemma och bara kan komma över och hänga eller halvt ointresserat se en film. Jag hoppas att mina vänner kommer att bo på (någorlunda) samma plats i framtiden, för då kommer jag också komma dit.
Monster
Uch och fy, jag kan vara en riktig markatta ibland.
Efter att ha skritigt, gråtit, gormat, slagit, svurit och surat i flera dagar lyckades jag till och med bryta J:s själaglädje. Och det är bra gjort ska ni veta. Aldrig har jag känt mig så skamsen. Jag är mest van vid att han inte reagerar på mina utfall, men dethär blev tydligen för mycket. Det värsta är ju att jag vet att jag betett mig som en skitstövel också utan att bry mig om att göra något åt det.
Det är svårt detdär med att vara två. Man ska vara självständig, men tillsammans, ordna för sig och för andra men också låta dem ordna för sig själv. Tycka om den andre, men låta den gå fri, vara kärleksfull utan att kvävas. Vara förstående och hjälpsam men ändå inte kompromissa med sig själv.
Detta är mycket svårt när ens främsta egenskaper består av att vara envis, bestämd, egocentrerad och vet hur man vill ha det. Och som topping på isglassen är jag dessutom liten, vek och otroligt sårbar.
Nä vet ni vad!
Efter att ha skritigt, gråtit, gormat, slagit, svurit och surat i flera dagar lyckades jag till och med bryta J:s själaglädje. Och det är bra gjort ska ni veta. Aldrig har jag känt mig så skamsen. Jag är mest van vid att han inte reagerar på mina utfall, men dethär blev tydligen för mycket. Det värsta är ju att jag vet att jag betett mig som en skitstövel också utan att bry mig om att göra något åt det.
Det är svårt detdär med att vara två. Man ska vara självständig, men tillsammans, ordna för sig och för andra men också låta dem ordna för sig själv. Tycka om den andre, men låta den gå fri, vara kärleksfull utan att kvävas. Vara förstående och hjälpsam men ändå inte kompromissa med sig själv.
Detta är mycket svårt när ens främsta egenskaper består av att vara envis, bestämd, egocentrerad och vet hur man vill ha det. Och som topping på isglassen är jag dessutom liten, vek och otroligt sårbar.
Nä vet ni vad!
Jag får ta och skärpa till mig snart va?
Mycket roliga saker nu
Lagsport är inte min grej
Lite såhär känns det idag
Funnäy
Ush
Ush vad less jag var idag. Allmänt skittrist känns det. Antagligen bara pga självömkan.
Det är kallt, rotit, fattigt och golvlöst i vår nya lägenhet. Och när jag försökte göra något åt golvbristen så ville häftapparatsfanskegrejen inte fungera. Så då valde jag att implodera och explodera lite samtidigt (dvs, gråta och skrika). På denna reaktion svarade häftapparatsgronkegrunken med att skjuta ett häftstift rakt i pannan på mig. Då åkte skiten i golvet och jag stampade ut ur rummet gormandes icke barnvänliga ord. Sen dess har jag inte närmat mig rummet. Jag hoppas häftmaskineriet ligger därinne och skäms riktigt rejält.
Så jag har verkligen inget tålamod med något som helst idag. Och ingenting verkar kunna göra det bättre. Helst skulle jag bara vilja ligga i sängen och stirra i taket och gräma mig över hur värdelöst imkompetent universet är.
Men jag har ingen säng. Skitplanet!
Det är kallt, rotit, fattigt och golvlöst i vår nya lägenhet. Och när jag försökte göra något åt golvbristen så ville häftapparatsfanskegrejen inte fungera. Så då valde jag att implodera och explodera lite samtidigt (dvs, gråta och skrika). På denna reaktion svarade häftapparatsgronkegrunken med att skjuta ett häftstift rakt i pannan på mig. Då åkte skiten i golvet och jag stampade ut ur rummet gormandes icke barnvänliga ord. Sen dess har jag inte närmat mig rummet. Jag hoppas häftmaskineriet ligger därinne och skäms riktigt rejält.
Så jag har verkligen inget tålamod med något som helst idag. Och ingenting verkar kunna göra det bättre. Helst skulle jag bara vilja ligga i sängen och stirra i taket och gräma mig över hur värdelöst imkompetent universet är.
Men jag har ingen säng. Skitplanet!
