God Jul i stugan!

Jag firar med att äta mig igenom 1m leverpastej.

Glädjen över att få köpa nya skor helt samveteskvalsfritt försvann så fort jag kom hem till mamma.

Mor: Men det går ju att LAGA!

(hu så hemskt)

Mor (forrsätter): Man kan ju sätta en nyckelring här, smörja in med silikon här...

Så nu sitter jag här med nyckelringsskor och känner mig oerhört glamourös. Typans. 

Dragkedjan på mina vinterskor gick just sönder, så jag måste nog köpa ett par nya.

Nej men Guuuuuud så synd.

Om någon funderade på hur det blev med mitt vill-inte-plugga-men-äta-onyttigt-vore-trevligt-dilemma som jag hade häromdagen, så löste det sig utmärkt. Jag beställde hemkörning.

Pizza är en bra studiemotivator av två orsaker:
1. Du får massor av energi
2. Du får massor av dåligt samvete, som du kan försöka bättra på genom att plugga ihjäl dig.

Praktiskt.

Ibland skulle jag ha en egen ordbok till min egen hjärna. Den skulle komma bra till hands när jag kommer över förkortningar i mina noter som följande:

* AC - U

* E.G. pga tidl. inf. C. Tra
* RMI = M - score x U - Score x CA125 = > 200 --> OP
* Hänv. a. p. mhp c. ovarii pt bör info.

+ lite annat smått och gott.

Tycker alltid att jag är skitsmart när jag skapar dom också. Typiskt.

Tydligen ska bebbar kunna känna igen sagor de hör när de ligger i livmodern när de kommer ut. J har därför infört daglig sagostund:


Jag är förberedd på en hel del hemmagjord finlandssvenska den kommande tiden.

När jag var liten tänkte jag mig att jag skulle få ett modest litet bröllop i stil med nobelfesten runt mina 20 år. Och när man är 20 fyllda skulle jag inte ha haft tid att pressa ut några barn än, så de skulle komma efter min nobla giftemålsfest.

När jag var 18 insåg jag att jag inte föddes med en miljard på fickan (eller en maffiapappa med en miljard på fickan) så den den kanske lite dyra nobel-fests-bröllopet skulle nog behöva tonas ned lite. Samt flyttas fram några år eftersom det inte stod några brudgummar i kö, så att säga. Barnafödandet flyttades således också framåt.

Vid 22 började jag inse att maffiga studielån på en halv miljon definitivt satte stopp för nobelfestandet. Det skulle duga med ett glansigt bröllop på ett hotell/herrgård, aftonklänningar för besökarna skulle inte krävas. Kanske var det också ok att 1 barn innan man gifte sig. Om det var litet.

24 år: det duger fint med lantortsbröllop i en vanlig sketen kyrka, bara den har lite torn. Jag kan laga maten själv. Barn nr 1 påväg.

Potentiell fortsatt utgång av bröllopshistorien:

27: Man kan ju fria själv också. En underskrift på ett papper med ett kommunalråd närvarande duger fint. Har förhoppningsvis börjat jobba så jag kan arbeta av min halvmiljonsskuld. Typiskt nog vore barn nr 2 påväg också.

30: Vad som helst till bröllopscermoni börjar duga. Bara jag får lov att säga "min man" efteråt. Jag vill gärna ha en fin klänning på mig. Om inbjudningslistan iallafall innehåller mina barn så vore det förträffligt trevligt (kanske lite bortskämt)

35: Någon kompis som vill gifta sig med mig kanske? Så att jag iallafall ser gift ut i folkboksregistreringen?

Ush, idag sov jag till kl. 11 igen... Och inte gick jag på föreläsningen som börjar nu för jag har inte hittat något att äta... Och imorn är det tenta, som jag inte alls vet hur jag ska få min hjärna till att förstå. Ibland är jag bara inte en särskilt duktig människa...

Jag skulle hellre bara vilja ha något gott att äta.

Saker jag kan tänka mig:

1. En hawaiipizza med dressing och Cola.

2. En tunnbrödrulle med räksallad.

3. Kokt korv med bröd och senap och ketchup och en cola.

4. En kebab

5. Godis och cola

6. Chips och cola

+ säkert mycket annat onyttigt.

Men gott skulle det vara...

Nu funderar jag på vem jag kan ringa och rådslå med som kommer ge mig tillstånd att köpa alla de där sakerna och samtidigt slippa plugga med gott samvete.

Jag har som sagt många överlevnadsdrömmar nuförtiden. De verkar dock cirkulera kring samma tre teman:

1. Det är något rovdjur som jagar mig genom skog och mark och jag springer och klättrar och flyr som en galning.

2. J dör. Magen blir pga detta oerhört helig då bebben är hälften J och därmed det jag har kvar av honom. Jag vågar knappt röra mig och sitter och håller mig för magen större delen av drömmen.

3. Någon stjäl min bebis. Modersinstinkterna tar vid på maximum och jag är redo att välta bilar och gå över lik för att få tillbaka pöjken*.

*Japps, det är en liten gosse:)

Min mor ringde häromdagen och frågade efter vad jag ville ha för julmat.

E: "Leverpastej!"

Mor: "Ja det har jag redan skrivit ner för det vet jag ju att du gillar... Köttbullar, prinskorv?"

E: "JA! Och leverpastej, fick du med det?"

Mor: "Ja, jo, det gjorde jag. Rödkål?"

E: "Nej men fy. Men vet du vad jag kunde tänka mig? Leverpastej!"

Jag tror hon fattade poängen.

Jag ruskar i J kl.03.04

"J! Jag vill ha mat!"

J (sömnigt men med på noterna): "mjahamjokej, vad vill du ha den här gången då? Gröt?"

Jag: "Nobelmiddagen! Fast skit i fasanen och ge mig ostron!"

Jag kunde inte se J's skeptiska min, men jag kände vibbarna av den genom mörkret...

Hej-rå-rå Tosies! Vi ses i April!

Jag ser framemot när mina barn kommer hem med sånnahär kreationer:

Det ska föreställa en julbock. Skapad av E, 5 år.

 

Jag älskar hur omsorgsfullt omlindad den är med det röda garnet. Tydligen är det någon som har visat mig hur man gör på hornen för där ser det fantastisk fint och symmetriskt ut. Sen har jag tydligen tagit över själv och missat hela ansiktet (därav påminner den lite om hunden Pluto från Musse Pigg), men återkommit lite löst kring halsen på den. En hals som dessutom är oproportionerligt lång. Sen jag har gått helt bananas och dessutom lyckats linda av en del av det vita garnet.

Jaja, den är ju iaf snyggare än tröjan jag skapade för någon månad sedan.

Jag har ofta fått höra att jag är smart. Detta är en mycket normal missuppfattning. Det finns bara en anledning till min framgång:

Hur jag föreställer mig bebbens uppväxt:

Jag minns tiden jag samlade vuxenpoäng. Då jag fick egen lägenhet, gjorde en budget och försökte städa regelbundet.

Nuförtiden samlar jag gamlingspoäng. Man får extremt många av att sitta i soffan och sticka med läsglasögon och stark lampa och samtidigt lyssna på radio. Gärna med en extra filt över axlarna "för att det är ju lite kyligt". Då håller gamlingsmanometern på att sprängas.

Den oerhörda tröttheten försöker gärna få mig i säng redan vid sjutiden. Men jag håller mig envist vaken i soffan för att inte förstöra dygnsrytmen fullständigt.

Men så blir klockan 21-22 och helt plötsligt börjar livet bli väldigt intressant. Allt på tv är bra tv, jag måste läsa på om bebiskläder precis just då och gärna skulle jag vilja klämma en pizza eller två också.

Så kommer jag inte i säng föränn 23 och 07.00 förbannar jag min skapelse.

Eftersom mobilen har börjat klaga på sistone har jag börjat fundera på orsaken till detta (förutom min sinande ekonomi).

Det kan möjligtvis ha något att höra med mitt jolle-seglande i somras.

Låt mig förtälla:

Det är en solig strålskensdag och vi är i stugan man några vänner. Jag blir givetvis oerhört sugen på att segla den minimala jollen och släpar med mig J till stranden tillsammans med allehandla tillhörigheter som  behövs för att segla enmannajollen.

När vi fått plastbiten i vattnet och lagt i kuddar och roder och andra praktiska ting, inser vi när vi sätter upp seglet att masten sitter löst. Den är typ smått alldeles knäckt vid roten.

Så det blev inte så mycket sjöfarande. Iallafall inte för mig.

Men för min mobiltelefon! När vi precis skulle lämna bryggan med alla seglartingestar får den spatt och hoppar ur min ficka, rakt ner på min fot som graciöst sparkar den några meter ut i vattnet.

Pyttsan.

Men jag hittade den igen!

Eftersom mina mobiltelefoner har en förkärlek för att gå sönder när jag inte har några pengar att köpa en ny vettig telefon för, har min telefon givetvis börjat krångla.

Den:

1. Får spatt när man försöker ladda den, och skriker "jag har inget batteri, jag har inget batteri!" 720 gånger innan den fattar att laddaren sitter i.

2. Har slutat vibrera i tyst läge när någon ringer eller skickar sms

3. Endast vibrerar när jag får sms, trots att jag har ljudet på

4. Har fått för sig att börja pipa ohämmat och utan anledning när jag stängt av ljudet. Gärna på väl valda tidspunkter som lektioner och föreläsningar.

5. Alla låter som skurkar när jag pratar med dem. Ni vet sådär som att de lagt en tygbit över mikrofonen så ingen ska höra vem det är. Jag hör knappt någonting.

Det var väl smått allehanda som jag kommer på om den just nu.

Hittills dåliga saker med att vara gravid:

1. Det till synes oövervinnerliga kräkandet

2. Grejen med att bli fetare hela tiden trots detta kräkande

3. Inga byxor passar längre, och gravidkläder verkar inte vara en särskilt lukrativ marknad, så man måste betala 750 spänn för ett tält som man endast ska bära 5 månader till.

4. Uttöjningsmärtorna i buken när man försöker röra sig.

5. Tröttheten

6. Halsbrännan som varit på träningsläger i helvetet

7. Förstoppningen, som får en att skita svart materia (som Nibbler) (när man väl skiter)

8. Att bli dödsjukt sugen på att klämma en pizza vid läggdags.

Märklig, denna lista blev mycket längre än positivlistan?

Det verkar bara orka hinnas med två saker i mitt liv just nu:

1. Äta

2. Sova

Dessa upprepar jag intill oändlighet. Som en björn.

Och på tal om björn drömde jag att jag blev jagad av en svartbjörn i natt. Sen vaknade jag badande i svett. Jag har haft många "överlevnadsinstinktsdrömmar" på sistone. Undrar varför.

Häromdagen hade jag mina 15 minuters berömdhet.

Klockradion startade abrupt alldeles nyss (jojo, klockradios skulle ju gärna starta abrupt, men så ska man ju ha ställt dom till att göra det!).

Förutom att jag sket på mig är jag dessutom ensam hemma. Och klockan är halv tolv. Och jag är ensam hemma. Jag är körd.

Nu när jag tänker på det så är det många saker som har börjat starta sig lite hur som helst sedan vi flyttade hit. Som vattenkokaren, brödrosten, stereon och ett par lampor som tänder och släcker sig lite som de känner för. Och nu klockradion.

Jag är körd.

Bra saker hittills med att vara gravid:

1. Ingen kan titta snett på en när man äter en varm macka med banan och ost kl. 21 på kvällen. Fast man just ätit middag.

2. Ingen kan titta snett på mig när jag våldsäter min fjärde merci-bit utan någon som helst hämning eller tecken på att sluta efter denna fjärde heller.

 

3. Det är inte längre en svårighet att klämma i sig 4 lussebullar på rad.

4. Folk låter mig ta den sista lussebullen för att "det är ju egentligen till bebben" (mjehehehheh)

Jag har helt oombett och icke-alls försynt satt ihop en önskelista (här presenterad utan inbördes ordning):

1. Pärlörhängen. Gärna av den äkta typen.
2. Prenumeration på NEJM, och/eller motsvarande svensk eller dansk utgåva.
3. Gravidklänningar. Av det söta och fina och puttinuttiga slaget, inte de som ser ut som skepp (eller får mig att se ut som ett skepp).
4. Presentkort på IKEA
5. Eltandborste Oral-B Triumf. Gärna den rosa.
6. En Ask Merci. Merci till mig indeed.
7. En Aston Martin. Jag förstår att det kan vara svårt att få tag på. Modell? Jag tänker mig mörk, blank grå. Denna post kan vara lite dyr då jag gärna vill ha försäkring och skatt betald på den också.

Tack och God Jul!