Jag, till mig själv, kl. 22: Nej men hu så hemskt! Jag har ju massor att göra! Och det där att göra! Och det där! Nej det här går minsann inte för sig om man ska klara tenta och ta sig någonstans här i livet! I morgon blir det till att stå upp i ottan och styra upp sig liv. Japp, så får det bli!

...

Morgonen efter, när klockan ringer och bäckmörkret står tätt och glor in genom fönstret, säger jag till mig själv: ... Wa? hu? whot? When? Kliva upp nu? Ja just det... Det var ju viktigt... Varför var det viktigt nu igen...? Låt mig se... jag ska ligga här och fundera på varför det var så viktigt samtidigt som jag känner hur varm, mjuk och skön sängen är... mmm... det går nog bättre att komma på varför det var så viktigt om jag blundar lite... och släcker lampan... få se nu.. zz.. viktigt.....zzZZZzzzzZZZzzz.....

Jag, till mig själv, kl 11: Men för bövelen little E!