Dröm

Inatt var jag på ett såntdär vansinnigt drömäventyr igen. Även om det kanske inte var så äventyrligt.

Hur som helst, så skulle jag gifta mig med J:s kompis Bjørn. Men jag ville egentligen gifta mig med Snape (från Harry Potter), men han (som tydligen var kompis med Bjørn) ville inte såra min förlovade trots att Snape själv såklart var intresserad.

Så långt så dåligt. Bröllopet med Bjørn skulle sålunda äga rum. Släkten var bjuden och det fanns ingen återvändo. På den stora dagen hade någon liten slinka stulit mitt smink, så sminka sig var en mardröm. Alltså såg jag inte mitt bästa ut. Detta skulle dock visa sig att inte göra så stor skillnad.

För tydligen hade Bjørn stått för hela arrangemanget, inkl. införskaffandet av bröllopsklänning (som senare skulle visa sig endast bestå av en vit cape), och bestämt att vi skulle ha något slags hippiebröllop. Så när den halvsminkade jag iträtt min vita bröllops-cape och var tvungen att springa till kyrkan för vi var så sena (vi hade ju letat länge och väl efter smink, plus att min blivande make inte hade haft vett att beställa en bil) så försökte jag springa min väg för att slippa det hela. Dock var mina brudtärnor tydligen bundsförvanter med Bjørn och upptäckte mitt lilla rymningsförsök, och släpade helt sonika med mig till kyrkan.

Väl där inne hann jag knappt få av mig ytterkläderna och trassla ut min cape innan bröllopsmusiken (någon slags zigenar-tjollahopps-dänga) ljudade och tvingade mig fram längs gången. Jag noterade att inte en enda jag kände var närvarande, förutom Bjørn då, som stod framme vid altaret och stortjöt. När jag kom fram tog han min hand och jag klarade inte ens av att titta på honom för att jag tyckte han var så patetisk.

Under Hippiecermonin hade församlingen inte vett nog att hålla käft utan satt och dryftade tentauppgifter, bebisavföring och annat viktigt samtidigt som prästen försökte göra sig hörd, och detta gjorde de så högljutt att prästen tröttnade på att försöka överrösta dem och bestämde att vi skulle sjunga en sång istället (någon Beatles-historia).

Detta var om möjligt ännu mer katastrofalt (alltså förutom sminkstölden, cape-klänningen och den patetiska församlingen och blivande mannen). För nu skulle alla dessa hippiemänniskor försöka göra något slags eget solo av det hela, vilket resulterade i att ingen sjöng likadant, någonstans. Bara en massa små solo-hippiedivos ljudade, inkl. Bjørn.

Prästen måste då ha tröttnat och avslutat vigningshistorien snabbt, för jag minns inte så mycket mer än att jag smög iväg från bröllopsfesten och hem till den lille killen i Shrek 4, som jag var otrogen med.

Stark personlighet jag verkar ha.

Kommentarer
Postat av: Pillis

Hahhaa!

Galet!

Undrar om det kan ha varit jag som var sminktjuven (eftersom vi pratade om smink):)

2012-01-27 @ 16:13:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0