Varför vaknar jag alltid upp ur mina dagdrömmar när föreläsaren frågar "var det några frågor på det?

Klassiskt exempel (som för övrigt inträffade idag): Jag befinner mig på föreläsning och föreläsaren pladdrar på.
Föreläsare: Monocytter har en rund kärna*....
Jag (dagdrömmer): Monocytter eh? Mono...cyt...ter.... vad var det det nu va igen....?
Föreläsare (fortsätter): med rika granula och....
Jag (fortsätter dagdrömma): mono.... whooooot....? ..... Kaka! Ja Kaka skulle vara gott! Choklad....
Föreläsare: ....neutrocytter har tvådelad kärna med....
Jag (har ingen aning om vad föreläsaren pratar om länge): ..... Ja choklad! Choklad skulle vara gott! Är jag hungrig? Man kanske skulle bjuda in till kaka när tentan är gjord? Ja det vore mysigt! Så kan jag baka chokladkaka med såntdär cocosklet... Mmmmmm cocosklet... Gott... Choklad! Ja gott.... Blir svårt att göra kaffe dock, för jag har ingen kanna... Hur många dricker kaffe? Vilka ska jag bjuda? Tekanna har jag, ja det är bra... Kaffe! Och choklad! yummie... Kanske ska göra chokladbollar också, och cocoschokladklet... kaka...
Föreläsare: VAR DET NÅGRA FRÅGOR PÅ DET?!
Jag (fortfarande i mitt huvud): Frågor på kakor? Nej jag har inga frågor på kakor...? Varför står du där nere och pratar om KAKOR? Handlar inte denna föreläsning om celler? Nej vänta! Det är inte du som PRATAR om kakor, det är jag som TÄNKER på kakor! JA! Vad var det du prata om nu igen?

Hopplöst fall, sa doktorn och grät.

* Vad föreläsaren säger i denna återgivning behöver inte på något vis vara korrekt återgivet här, han kan ha sagt vad som helst.