Eftersom jag står utan telefon, då jag tydligen förlagt mitt SIM-kort, står jag också utan klocka. Smått frustrerande kan man tycka, speciellt när vädret och årstiden gör att det är ungefär lika ljust hela tiden, dygnet runt. Man vet liksom inte om klockan är 04.00 eller 11.45 när man vaknar.

Hur som helst, så tänkte jag råda bot på detta igår när jag skulle gå till sängs. Detta visade sig inte vara helt lätt.

I mitt minne kunde jag samla ihop fragment av att jag skulle ha ägt en rosa klocka en gång i tiden (när jag var liten och allt skulle vara rosa, helst chock-rosa). Så i det vaga midnattsljuset begav jag mig upp på vinden i jagt på denna rosa idyll.

Att finna något på vinden här hemma hos far är ungefär som att finna en fis i universum. Alltså omöjligt och obefintligt, om man inte letar efter något som ska väcka nostalgiska minnen och hålla en fången i en kvart medan man studerar konturerna av en liten påskfågel man tillverkade som tvååring. Dock är det ju sällan man letar efter sådant.

Att min bror dessutom bestämt sig för att "städa" i detta ymnighetshorn av halvt egentillverkade slöjdleksaker för någon månad sedan hjälpte inte mitt sökande, då ingenting låg i närheten av där jag ville dra mig till minnes att jag "sorterade" det för fem år sedan, alltså senast någon "städade" där uppe.

Så döm av min förvåning när jag hittade det rosa åbäket bland gamla skolböcker och teckningsböcker (?!) efter endast 30 minuters nostalgitrippande. Gissa sedan mitt ansiktsuttryck när jag vänder på eländet och inser att det drivs på batteri.

Så tjopp tjoflöjt fortsatte katten på råttan-leken nere i allt-i-allo-kökslådan (lådan där Mcgyver skulle kunna finna ingredienser till att skruva ihop en hel bil, eller bygga ett hus, eller både och, om han ville). Dock fanns där inte ett endaste batteri. Efter att ha vänt upp och ner på huset i en halvtimme fann jag dock en annan väckarklocka av en något äldre modell, som inte krävde batteri.

Dock tickar den som ett sågverk som klyver kyrkklockor. Ett inte särskilt behagligt ljud att sova i, om man har så delikat hörsel som jag. Så efter att ha täckt över den med 2 kuddar (varav den ena med mystiskt innehåll som jag skulle gissa på är typ, tja, havregryn?) lät den mera mänskligt och jag somnade utmattad, två timmar efter midnatt.