Nu har jag varit ute i över 6 veckor och börjar känna mig ganska slut. Varje dag är något helt nytt och jag känner mig som om jag har autism varenda dag jag kommer hem. Full av nya intryck sover jag stenhårt men drömmer ändå de konstigaste drömmar där jag förlöser bebisar med en stekspade samtidigt som jag vispar ihop medicin med min Ps3-dosa. Stackars patienter, säger jag.

Det är nästan så man börjar längta efter att få sätta näsan i en bok.

Och sen den slutgiltiga frågan: Kommer jag någonsin att klara det?