Lättskrämd

Häromkvällen stod jag i duschen och så händer det som händer ibland: "Plopp! Hej, jag är en historia och jag vill bli skriven NUUUUUUUUU" (som när vattnet går vid en födsel, kan jag tänka mig).

Så några minuter senare sitter jag och stönar och stånkar vid datorn för jag egentligen är jättetrött och jätteopepp men vet att jag inte kommer få sova om jag inte krystar ut eländet i något dokument först.

Och som vanligt, som jag försöker säga utan att låta alltför opretantiös, så blev det alldeles ypperligt. En mordhistoria i novellform på 1,5 sida. Mycket snyggt faktiskt om jag får säga det själv. Lite ovanligt för mig dock för jag brukar inte gilla mordhistorier och har faktiskt aldrig skrivit något förut.

Några minuter efter det låg jag i sängen i nattens mörker och var livrädd. "Vilka hemska människor det finns! Och vilka hemska mord det sker därute!!!" tänkte jag, eftersom jag tagit det jag just hade skrivit för att vara sant. Jag har alltså just skrivit om ett brutalt mord och skrämt upp mig själv till ångest på förödelsen. Något jag reelt borde vara rädd för är ju att vara psykopat, för att bli tvingad av min hjärna till att skriva så hemska saker.

Jag är allt bra lättskrämd.

Om ni har tur kanske det kvalificerar till att publiceras här på bloggen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0