Förr tyckte jag att nyblivna mammor kunde vara lite sjåpiga. Lite smått dramaqueens sisådär. Typ som när abedissan kommer och snyltar den nyfödda bebisen från Cecilia (i Arnböckerna), och hon surar ihop och gallskriker vettet från sig och lite till. Lite överdrivet kan man tycka.

Men om någon skulle komma nu och snylta min bebis så skulle denne få se hela världen rämna i ett enda stort helvetisk slukande gap där inte ens hoppet har mod att finnas kvar.