Igår var jag på tenta. Min hjärna stoppade all aktivitet omedelbart när den såg de två eksaminatörerna och jag fick klara mig på munröta. Men det gick, men inte lika bra som jag hade hoppats.

Inatt vid tvåtiden ploppade svaren på frågorna in.

Well jeeee thanks, brain.

Kärt barn har många namn. Här kommer ett urval:

Bebben, Wille, Lille- Wille, Wille-skutt, Nupen, Pruttas, Pruttis, Skalbaggen, Lille Väääääääään, Trôll-onge, Mr. Frownface, Korven, Korvatjoff (den lille diktatorn), Small Bear, Little Bear, Oopa-oopa-John, Small Fry, Bubbas, Hopp-Niklas, Hoppas, Tjockis.

Det vankas tenta igen.

Som vanligt kan jag inte komma på en enda grej jag kan om ämnet, trots att jag pluggat i princip hela sommaren.

Sen hittade jag den här bilden:

Sen vi kom hem från semestern tänkte vi att det kanske var en bra tidspunkt att få bebben att sova i egen säng.

Han sover numera i spjälsängen, där vi tagit bort ena långsidan så att den kan stå alldeles bredvid vår säng.

Vilket går ganska bra. För honom.

Själv har jag världens största separationsångest.

Möjligt tankemönster hos Small Fry (bebben):

"Hmmmm.... Hon började inte gråta när jag för sjuhundraelfte gången rev mina sylvassa drakklor som inte låter sig klippas till något annat än att bli mer slipade över hennes bröstvårta den här gången heller... Bäst jag provar en gång till. Nämen! Inte för sjuhundratolfte gången heller? Men är det inte lite tårar jag kan ana där i ögonvrån? Bäst att prova en gång till...."

And so on an so forth.

På semestern kom lillen på att man kan sträcka sig efter saker och sedan stoppa dem i munnen.

Dock är det lite svårt att få till det där greppandet, och så blir han ju så frustrerad med en gång. Jag försöker förklara för honom att Rom byggdes inte på en dag, men han mest skriker tillbaka åt mig.

Jag fööörståååååååååår inte var han har fått sådant beteende ifrån.

Jag fullkomligt spruuuuudlar ju med tålamod.

Tjopp så var det redan augusti. Bloggtorkan har stått på som ett ökenårhundrade men vad gör väl det, folk har väl bättre saker för sig än att sitta och smaska i sig göttigheter om mitt liv.

Själv har jag varit på semester i Sverige med min lilla familj. Vi har hållt dop och varit på kräftskiva och lite annat smått och gott. Jag försökte bland annat ta en fika i trädgården med en kompis när en get som inspringande och djävlades. Ibland förundras jag över hur mitt liv ständigt verkar ränna i ingemanslandet mellan verklighet och surrealism.

Nu sitter jag alltså nyhemkommen i min lilla lägenhet, begravd i en kaotisk massa av saker. Detta får mig att fundera på hur mycket skit jag äger vilket automatisk leder till ett slags städa-slänga-förvara-beteende som mest går ut på att flytta runt saker tills jag tycker att det känns bättre. Dock åkte min garderob på en skoningslös utrensning när jag såg alla trötta tröjor som hängde där inne och noppade sig.

Nu funderar jag på att göra en ny lista med skitgrejer som jag behöver köpa hem.