Vissa kanske tycker jag har varit lite väl utelämnande omkring mina graviditetsgener, men se egentligen är det bara terapi för mig själv.

Min teori är att bryta ner värdigheten pö om pö så det inte blir en så stor omställning inför/efter El Grande Finale där jag skrik-svär-fis-prutt-bäsch-blött det nya livet ut i tillvaron samtidigt som tio personer intenst stirrade på min vagina.

Man kan liksom inte ha så mycket värdighet kvar efter det.