För att få slippa cykla flera kilometer i snålblåst och andnöd med magen i vädret och flåsa och frusta som en flodhäst för att ta sig fram i de tappra 2km/h som jag kan uppbåda, för att få "prata om mina bekymmer" (som jag inte har) med en person som jag inte vill ska blanda sig så mycket i mitt liv, fick jag J till att avboka de flesta av våra resterande tider hos barnmorskan (själv vågade jag inte).

Detta gjorde ju givetvis att jag dagen efter vaknade upp yrslig, förvirrad och allmänt inte bra.

Eftersom jag är på praktik kunde jag ju snabbt ta blodtryck och lite annat smått och gott på mig själv innan jag rinde till min egen läkare och konfererade.

Han drog till med standardtipset "drick mycket vatten och vila hela helgen". Det tyckte jag lät som ett ypperligt råd och gick genast hem och glodde på chic-flics.

Men det är ju typans att sånt ska hända precis när man säger att man inte vill ha någon hjälp.