När Sverige tog över Världen
Idag har jag haft världens sämsta dag på jobbet. Jag orkar inte ens prata om det.
Men den sista timmen blev det bättre då jag fick jobba med Johan, vi brukar alltid ha lite små diskussioner och filosofier samtidigt som vi jobbar o idag var ämnet Sverige.
Sverige är Nordens U-land. Norge är rikt. Vi kanske ska lämna över oss gratis till Norge för att ta del av den stora oljeförmögenheten? Mjäh, de lär de ju inte gå med på, även om vi har en del skog att erbjuda. Men om de bara tar Norrland då? De söderöver vill vi ju ändå inte ha något att göra med... De vill väl ändå bara hem till Danmark? Mjäh, Norge är nog inte så lättövertalat. Då tar vi det med våld! Ja! Bra idé. Fast Sveriges försvarsmakt är ju färre än Norrmän i Sydafrika så det lär ju inte bli så lätt. Och om vi börjar hux flux utbilda 2 miljoner soldater, så lär ju Norge bli lite misstänksamma.
Sen har vi ju det problemet att Norge är med i NATO. Så kliver vi på dem får vi ju banneme både USA och Frankrike på oss också. Och Danmark också, antagligen. Och de är ju tjeniz med USA, för de två tappra U-båtar de sände till Irak (varför i hela friden U-båtar? Det är ju bara sand där!- billigt , bra och praktiskt sätt att köpa sig allians..) så då har vi USA på oss på två fronter. Och Skåne vill ju som sagt hem till Danmark så de lär ju vara med dem. Aj då.
Men om vi får med oss Ryssland då då? De vill säkert ha lite olja också. Får vi Ryssland får vi Östeuropa, och Finland. Att vi får Finland på vår sida grundar vi på att de ligger i mitt emellan Ryssland och Sverige, så om de bara nickar och ler så behöver de ju faktiskt inte anstränga sig särskilt mycket utan kan glatt fortsätta med sin hårdrock.
Och Tyskland, Tyskland har alltid gillar Sverige. Så Tyskland är med oss. Har vi Tyskland har vi Österrike, och Schweiz är ju landet neutral så de går ju också med i planen. Så har vi Tyskland så får vi Nederländerna, men de är ju bara höga så vi vet ju egentligen inte vad vi ska med till. Spanien då? Spanien går att övertala. Belgien då? Ja absolut, vi utklassar dem ju totalt i yta vid dethär laget så de är med oss. O Belgien är ju med i NATO, HAHA! VI VANN!
Färdiggrunnat.
Men den sista timmen blev det bättre då jag fick jobba med Johan, vi brukar alltid ha lite små diskussioner och filosofier samtidigt som vi jobbar o idag var ämnet Sverige.
Sverige är Nordens U-land. Norge är rikt. Vi kanske ska lämna över oss gratis till Norge för att ta del av den stora oljeförmögenheten? Mjäh, de lär de ju inte gå med på, även om vi har en del skog att erbjuda. Men om de bara tar Norrland då? De söderöver vill vi ju ändå inte ha något att göra med... De vill väl ändå bara hem till Danmark? Mjäh, Norge är nog inte så lättövertalat. Då tar vi det med våld! Ja! Bra idé. Fast Sveriges försvarsmakt är ju färre än Norrmän i Sydafrika så det lär ju inte bli så lätt. Och om vi börjar hux flux utbilda 2 miljoner soldater, så lär ju Norge bli lite misstänksamma.
Sen har vi ju det problemet att Norge är med i NATO. Så kliver vi på dem får vi ju banneme både USA och Frankrike på oss också. Och Danmark också, antagligen. Och de är ju tjeniz med USA, för de två tappra U-båtar de sände till Irak (varför i hela friden U-båtar? Det är ju bara sand där!- billigt , bra och praktiskt sätt att köpa sig allians..) så då har vi USA på oss på två fronter. Och Skåne vill ju som sagt hem till Danmark så de lär ju vara med dem. Aj då.
Men om vi får med oss Ryssland då då? De vill säkert ha lite olja också. Får vi Ryssland får vi Östeuropa, och Finland. Att vi får Finland på vår sida grundar vi på att de ligger i mitt emellan Ryssland och Sverige, så om de bara nickar och ler så behöver de ju faktiskt inte anstränga sig särskilt mycket utan kan glatt fortsätta med sin hårdrock.
Och Tyskland, Tyskland har alltid gillar Sverige. Så Tyskland är med oss. Har vi Tyskland har vi Österrike, och Schweiz är ju landet neutral så de går ju också med i planen. Så har vi Tyskland så får vi Nederländerna, men de är ju bara höga så vi vet ju egentligen inte vad vi ska med till. Spanien då? Spanien går att övertala. Belgien då? Ja absolut, vi utklassar dem ju totalt i yta vid dethär laget så de är med oss. O Belgien är ju med i NATO, HAHA! VI VANN!
Färdiggrunnat.
Grubbel
Idag jobbar jag, som alla andra dagar nuförtiden..
Fast idag är det en av alla de stora idiotdagarna på konsum, det är bara totalt vrickade personer som har bestämt sig för att handla. Detta passar ju inte mig så bra, eftersom jag jobbat 11-timmarspass både lördag och söndag, o är lite less redan som det är. Så när det då kommer sådana jubelidioter som lägger pengarna på bandet så bandet får sig en mumsbit och att jag sen måste skruva isär hela jävla kassadisken för att få tag på, ja, då blir jag ju inte så lycklig.
Sen dyker det upp en å annan snattare som jag inte orkar haffa, o om jag gjorde det skulle dom väl skjuta knäna av mig. Jag HATAR droger och personer som måste ha dem.
Snart händer det. Mellan alla idiotkunder på konsum så sitter jag och funderar på allt som händer och att det snart händer. Om lite mindre än en månad flyttar jag, jag kan räkna mina dagar på konsum och i denhär byn. Det ska bli så förbannat jävla skönt att komma härifrån och förhoppningsvis träffa människor som är lika galna som mig igen, så jag kan skaffa mig ett annat liv än att bara jobba och spela WOW. Samtidigt är jag rädd.
Tänk om det inte blir så som jag tänkt det ska bli? Allt kanske kraschar. Alla om och alla men har fått mig att fundera på vad jag vill med mig själv. Jag har min utbildning och så småningom ett stort fett lån, det har jag. Men utöver det?
Vad vill jag?
Jag vill segla jorden runt och jag vill bo i England och kanske Frankrike och spendera ett halvår i asien och i en thailänsk bungalow och jag vill ha barn som jag kan lära alla mina finurligheter och döpa till roliga saker och jag vill ha ett stort fint hus med massa saker i och jag vill ha en gubbe att bli gammal med. Ja ni vet, det vanliga. Men jag VILL ha det. Jag tänker inte vänta på att något ska hända, jag ska se till att det händer. Men jag kan inte göra det själv.
Allt grubbleri sätter sprätt på mig. Jag börjar se problem där det kanske inte är något, eller har jag varit för blind och för självbeskyddande för att se dem? Jag hatar dethär, Jag hatar det.. Hur hamnade jag här med skägget i brevlådan, Igen?
Dendär tvåveckorsresan gjorde att jag träffade mitt gamla jag igen, innan jag blev en total toffel. Jag insåg att jag saknar den personen, och nu har jag problem att få ihop toffelvardagen med mitt gamla jag. Hur hamnade jag här? Det stör mig. Är det problem som jag inte sett eller är det jag som har skapat dem? Jag vill och vill och jag vill bara lösa dethär, men jag vet inte hur. Samtidigt säger en liten röst i mig själv att allting kommer lösa sig precis som det är meningen att det ska göra. Jag är bara rädd, att jag ska missa att göra en handling när jag har chansen. Varför händer underbara saker samtidigt så man inte vet vad man ska göra? Gaah! Jag vrickar skallen av mig på dethär! Jag kan inte lösa ekvationen.. Jag vill så gärna höra vad jag vill där inuti mig, men lyssnar jag så febrilt att jag TROR att jag hör? Eller är det meningen att jag ska höra det jag hör? Hur kunde det bli såhär.
TIME SOLVES EVERYTHING
Fast idag är det en av alla de stora idiotdagarna på konsum, det är bara totalt vrickade personer som har bestämt sig för att handla. Detta passar ju inte mig så bra, eftersom jag jobbat 11-timmarspass både lördag och söndag, o är lite less redan som det är. Så när det då kommer sådana jubelidioter som lägger pengarna på bandet så bandet får sig en mumsbit och att jag sen måste skruva isär hela jävla kassadisken för att få tag på, ja, då blir jag ju inte så lycklig.
Sen dyker det upp en å annan snattare som jag inte orkar haffa, o om jag gjorde det skulle dom väl skjuta knäna av mig. Jag HATAR droger och personer som måste ha dem.
Snart händer det. Mellan alla idiotkunder på konsum så sitter jag och funderar på allt som händer och att det snart händer. Om lite mindre än en månad flyttar jag, jag kan räkna mina dagar på konsum och i denhär byn. Det ska bli så förbannat jävla skönt att komma härifrån och förhoppningsvis träffa människor som är lika galna som mig igen, så jag kan skaffa mig ett annat liv än att bara jobba och spela WOW. Samtidigt är jag rädd.
Tänk om det inte blir så som jag tänkt det ska bli? Allt kanske kraschar. Alla om och alla men har fått mig att fundera på vad jag vill med mig själv. Jag har min utbildning och så småningom ett stort fett lån, det har jag. Men utöver det?
Vad vill jag?
Jag vill segla jorden runt och jag vill bo i England och kanske Frankrike och spendera ett halvår i asien och i en thailänsk bungalow och jag vill ha barn som jag kan lära alla mina finurligheter och döpa till roliga saker och jag vill ha ett stort fint hus med massa saker i och jag vill ha en gubbe att bli gammal med. Ja ni vet, det vanliga. Men jag VILL ha det. Jag tänker inte vänta på att något ska hända, jag ska se till att det händer. Men jag kan inte göra det själv.
Allt grubbleri sätter sprätt på mig. Jag börjar se problem där det kanske inte är något, eller har jag varit för blind och för självbeskyddande för att se dem? Jag hatar dethär, Jag hatar det.. Hur hamnade jag här med skägget i brevlådan, Igen?
Dendär tvåveckorsresan gjorde att jag träffade mitt gamla jag igen, innan jag blev en total toffel. Jag insåg att jag saknar den personen, och nu har jag problem att få ihop toffelvardagen med mitt gamla jag. Hur hamnade jag här? Det stör mig. Är det problem som jag inte sett eller är det jag som har skapat dem? Jag vill och vill och jag vill bara lösa dethär, men jag vet inte hur. Samtidigt säger en liten röst i mig själv att allting kommer lösa sig precis som det är meningen att det ska göra. Jag är bara rädd, att jag ska missa att göra en handling när jag har chansen. Varför händer underbara saker samtidigt så man inte vet vad man ska göra? Gaah! Jag vrickar skallen av mig på dethär! Jag kan inte lösa ekvationen.. Jag vill så gärna höra vad jag vill där inuti mig, men lyssnar jag så febrilt att jag TROR att jag hör? Eller är det meningen att jag ska höra det jag hör? Hur kunde det bli såhär.
TIME SOLVES EVERYTHING
For Fanden Man!
Varför är gräset alltid grönare på andra sidan...
Frick!
Frick!
Resa
Idag är det måndag. Måndagen efter min två veckors semester som jag inte alls vet var den tog vägen. Därför tänkte jag skriva ner den, så kanske minner dyker upp.
Onsdag den 2:a juli åkte bussen från det lilla pisshålet Sveg och vidare till det större pisshålet Ljusdal, där jag som tur var inte behövde spendera så lång tid utan kunde ta mig vidare mot Gävle. Där fick jag se H&S nya lägenhet o shoppa lite kläder och ha lite catch-up-time. Trevligt trevligt:) Vi lyckades även ta oss några öl på brända bocken där det glatt dök upp fler trevligt människor att ha catch-up-time med.
De två dagarna sprang förbi och på fredagen åkte jag till Uppsala.
I Uppsala fick jag släpa mina tillhörigheter uppför hela centrala stan och slottsbacken hem till min bror för att där vända i dörren och gå ut och äta sushi, Mums mums. Fick sova min tredje natt på soffan och på lördagen fick jag shoppa lite till. Eftersom jag egentligen tycker att det är en pina att försöka köpa nya tillhörigheter så vet jag inte varför jag gjorde det. Kan ju faktiskt vara det faktum att M&K tvingade in mig på JC och slängde upp en massa jeans i armarna på mig som fick mig till att göra dådet att köpa ett par nya byxor. Ett mycket bra köp, btw.
På lördagen var det 25årskalas för broder M. Det var trevligt, fick träffa massa gamla vänner till honom och massa nya. Jag klunkade tappert i mig tre öl och gick sen och la mig i köket och somnade vid tolv. Vaknade då och då till av någon som tassade in i köket och sa "sshh! Lillasyster sover.." och vaknade på allvar 03.00 och var hungrig. Hittade två korvar som jag slukade i ett naffs och somnade och sov som en stock till nio. Tydligen hade det varit rätt hög ljudnivå, men det har ju aldrig stört min skönhetssömn...
Söndagen var lugn och bakfylld, ack så trevlig med visit till fik och bokhandel. Akademibokhandeln hade för övrigt fem(!) hela böcker på danska som de tydligen beställt in av misstag. Vilken aktning till vårt grannland i syd.
Sen var det måndagsdags. M&K hade åkt på jobbet långt innan jag vaknade så jag spenderade dagen med ett skönt bad och en väldans massa vridande av Rubriks kub. Envetna ting, Gör inte alls som jag tänkt! Jag löste så jag hade en rad kvar iaf, men då tog det slut. Var slut på vridningspunkter, helt enkelt.
Så satte jag mig på ett 2,5 timmes tåg till Linköping framåt kvällskvisten där jag ångrade att jag inte köpt en korv innan jag åkte, eftersom jag blir en väldigt bångstyrig människa när jag är hungrig. Låt säga såhär: En väldigt hungrig och skrikig unge satt i samma vagn som mig och jag funderade starkt på att äta upp krabaten, men bestämde mig sedan för att han var för ful för att äras med att frätas av min magsyra.
Så ungen överlevde och jag slukade en korv från Linköpings stations pressbyrå istället och spenderade sen en trevlig kväll med J&A och tre helgalna katter.
Tisdag morgon nalkades, då min kära mor kom att hämta upp mig och ta mig med ut på östgötaslätten. Där spenderade jag tre dagar med en väldans massa prat (utfört av min mor) och god mat (även det utfört av min mor). Om man ändå kunde laga mat som den kvinnan.. Vi hann även titta på lite slottsruiner och kyrkor och runstenar, vilket fascinerade mig. Tänk om människor som byggt allt detta skulle se hur det ser ut idag, skulle de bli deprimerade eller glada?
Hur som helst tog mitt tålamod på pratandet slut på fredagsmorgonen och jag åkte till sthlm istället. Där bodde jag och J i ett litet kvadratiskt rum där man i princip bara fick plats en människa, och kanske ska jag säga att korridoren påminde om kumlaanstalten också. Men inget ont om det! Herren som var vänlig att låna ut sitt härbärge och inrett det propert och fint och ska ha stort tack.
Dagen innehöll en omfattande promenad och ett besök på moderna museét. Det var, intressant...
Fredagskvällen spenderades på resturang Sjätte Tunnan där jag blev rikligt full på mjöd och maffigt mätt på den befängt stora köttbiten. J:s lax vred sig i avund där den låg på tallriken mittemot. Jag försökte ta kort på den kollosala muskeln men min mobilkamera är för klen för att överhuvudtaget på kalla sig kamera. Sen att stället inte var mer upplyst än med tända ljus, ja det är ju inte min "kameras" fel.
Ni förstår att Sjätte Tunnan är en medeltidsresturang, vilket har allt vad det innebär. Bara medeltidsmat, mjöd, träbänkar och stenvalv, violinister och spelmän som dansar på bordet, You name it. Mycket trevligt och absolut värt ett besök!
Senare den kvällen snallade J mig ännu längre in i sthlms stad till The Dubliner (som jag tror att det hette, min nyktra sida hade för länge sen flytt vid det laget) där vi drack "Black Gold" och J gav sig in på whiskey..
Vid halv två (såg jag på taxikvittot) hade vi bestämt oss för att åka hem och jag hann knappt vakna morgonen efter innan J tryckte en befängt stor huvudvärkstablett i min hand som jag tog utan att känna efter om jag verkligen behövde. Men det gjorde jag nog, eftersom jag fortfarande var hysteriskt bakis när vi gjorde en tripp till Naturhistoriska.
Innan vi kom till Naturhistoriska skrattade vi bakfyllt åt diverse filmet på Youtube, jag skrapade ihop mina kvarlevor och tog mig utanför dörren och gick raka vägen in på Cosmonova. I efterhand kan jag tänka att det inte var så smart, eftersom mina balansnerver var helt utslagna kan ni ju förvänta er katastrofen av att kolla på en 3D- film i vertikal biosalong. Filmen var riktigt bra dock, men jag skakade som ett asplöv de följande tre timmarna av utmattning och illamående. Inne på utställningarna hade jag fått låna en liten pall som jag satte mig på var femte meter eftersom mina ben inte bar mig längre än så och tvingade J att göra att fysiska tester man kunde göra. Jag var antagligen inget bra på att tvinga någon i det tillståndet, eftersom J bara tittade sympatiskt på mig där jag satt på min lilla pall och genomförde endast en av dem.
Så vi besutade att gå hem.
Jag försökte sakta men säkert trycka i mig lite mat den eftermiddagen och när T som missat tåget kom och gav oss en visit var jag redo att skratta en hel del och frigöra lite endorfiner. Det gjorde susen, så efter det var det resturangdags för mig och J igen så vi tog oss till en asiatiskt buffe där jag mumsade i mig så mycket jag kunde och tydligen lyckades på chokladsås i håret. Men det upptäckte jag inte föränn morgonen efter.
Så natten var lugn och nykter och vi spelade biljard. J hade en metod att träffa den vita biljardkulan så lågt som möjligt med sin pinne vilket resulterade i att den hoppade av det mattbeklädda bordet till mitt stora asgarv och J:s stora förtret. Jag satsade istället tydligen stort på att träffa bollarna så högt som möjligt, så de låg och mest snurrade runt på sin utgångspunkt istället för att ta sig vidare mot nyare vyer och knuffa ner sina medkompanjoner i små hål.
J:s metod var tydligen bättre eftersom han spöade skiten ur mig och jag fick betala för kalaset.
Söndagen spenderades i tåg och jag fick åka inlandsbanan för första gången. Det jobbiga med det var alla galna människor som tyckte det var så förbaskat intressant med ett björnide så tåget var tvunget att stanna så de kunde kliva ur och gå och kika på det. När jag väl kom hem efter min 7,5timmarsresa var jag trött och less. Mart var desto lyckligare, o det blev jag också när jag insåg att jag skulle få sova i min egna fantastiska säng och inte en soffjävel.
Och inatt har jag sovit som en stenad stock.
Det har varit en mycket trevlig och innehållsrik resa trots allt, pricken över i:et var nog de två avslutande dagarna trots att jag var grymt bakis under den ena av dem. Kanske har det gått två veckor ändå, om jag ska ha hunnit allt detdär.
Jag är glad att vi ska flytta ifrån dethär stället, och nu ser jag framemot det med stormsteg. Det här känns litet, futtigt och tråkigt jämfört med min fina resa. 17:de augusti bär det av!
Onsdag den 2:a juli åkte bussen från det lilla pisshålet Sveg och vidare till det större pisshålet Ljusdal, där jag som tur var inte behövde spendera så lång tid utan kunde ta mig vidare mot Gävle. Där fick jag se H&S nya lägenhet o shoppa lite kläder och ha lite catch-up-time. Trevligt trevligt:) Vi lyckades även ta oss några öl på brända bocken där det glatt dök upp fler trevligt människor att ha catch-up-time med.
De två dagarna sprang förbi och på fredagen åkte jag till Uppsala.
I Uppsala fick jag släpa mina tillhörigheter uppför hela centrala stan och slottsbacken hem till min bror för att där vända i dörren och gå ut och äta sushi, Mums mums. Fick sova min tredje natt på soffan och på lördagen fick jag shoppa lite till. Eftersom jag egentligen tycker att det är en pina att försöka köpa nya tillhörigheter så vet jag inte varför jag gjorde det. Kan ju faktiskt vara det faktum att M&K tvingade in mig på JC och slängde upp en massa jeans i armarna på mig som fick mig till att göra dådet att köpa ett par nya byxor. Ett mycket bra köp, btw.
På lördagen var det 25årskalas för broder M. Det var trevligt, fick träffa massa gamla vänner till honom och massa nya. Jag klunkade tappert i mig tre öl och gick sen och la mig i köket och somnade vid tolv. Vaknade då och då till av någon som tassade in i köket och sa "sshh! Lillasyster sover.." och vaknade på allvar 03.00 och var hungrig. Hittade två korvar som jag slukade i ett naffs och somnade och sov som en stock till nio. Tydligen hade det varit rätt hög ljudnivå, men det har ju aldrig stört min skönhetssömn...
Söndagen var lugn och bakfylld, ack så trevlig med visit till fik och bokhandel. Akademibokhandeln hade för övrigt fem(!) hela böcker på danska som de tydligen beställt in av misstag. Vilken aktning till vårt grannland i syd.
Sen var det måndagsdags. M&K hade åkt på jobbet långt innan jag vaknade så jag spenderade dagen med ett skönt bad och en väldans massa vridande av Rubriks kub. Envetna ting, Gör inte alls som jag tänkt! Jag löste så jag hade en rad kvar iaf, men då tog det slut. Var slut på vridningspunkter, helt enkelt.
Så satte jag mig på ett 2,5 timmes tåg till Linköping framåt kvällskvisten där jag ångrade att jag inte köpt en korv innan jag åkte, eftersom jag blir en väldigt bångstyrig människa när jag är hungrig. Låt säga såhär: En väldigt hungrig och skrikig unge satt i samma vagn som mig och jag funderade starkt på att äta upp krabaten, men bestämde mig sedan för att han var för ful för att äras med att frätas av min magsyra.
Så ungen överlevde och jag slukade en korv från Linköpings stations pressbyrå istället och spenderade sen en trevlig kväll med J&A och tre helgalna katter.
Tisdag morgon nalkades, då min kära mor kom att hämta upp mig och ta mig med ut på östgötaslätten. Där spenderade jag tre dagar med en väldans massa prat (utfört av min mor) och god mat (även det utfört av min mor). Om man ändå kunde laga mat som den kvinnan.. Vi hann även titta på lite slottsruiner och kyrkor och runstenar, vilket fascinerade mig. Tänk om människor som byggt allt detta skulle se hur det ser ut idag, skulle de bli deprimerade eller glada?
Hur som helst tog mitt tålamod på pratandet slut på fredagsmorgonen och jag åkte till sthlm istället. Där bodde jag och J i ett litet kvadratiskt rum där man i princip bara fick plats en människa, och kanske ska jag säga att korridoren påminde om kumlaanstalten också. Men inget ont om det! Herren som var vänlig att låna ut sitt härbärge och inrett det propert och fint och ska ha stort tack.
Dagen innehöll en omfattande promenad och ett besök på moderna museét. Det var, intressant...
Fredagskvällen spenderades på resturang Sjätte Tunnan där jag blev rikligt full på mjöd och maffigt mätt på den befängt stora köttbiten. J:s lax vred sig i avund där den låg på tallriken mittemot. Jag försökte ta kort på den kollosala muskeln men min mobilkamera är för klen för att överhuvudtaget på kalla sig kamera. Sen att stället inte var mer upplyst än med tända ljus, ja det är ju inte min "kameras" fel.
Ni förstår att Sjätte Tunnan är en medeltidsresturang, vilket har allt vad det innebär. Bara medeltidsmat, mjöd, träbänkar och stenvalv, violinister och spelmän som dansar på bordet, You name it. Mycket trevligt och absolut värt ett besök!
Senare den kvällen snallade J mig ännu längre in i sthlms stad till The Dubliner (som jag tror att det hette, min nyktra sida hade för länge sen flytt vid det laget) där vi drack "Black Gold" och J gav sig in på whiskey..
Vid halv två (såg jag på taxikvittot) hade vi bestämt oss för att åka hem och jag hann knappt vakna morgonen efter innan J tryckte en befängt stor huvudvärkstablett i min hand som jag tog utan att känna efter om jag verkligen behövde. Men det gjorde jag nog, eftersom jag fortfarande var hysteriskt bakis när vi gjorde en tripp till Naturhistoriska.
Innan vi kom till Naturhistoriska skrattade vi bakfyllt åt diverse filmet på Youtube, jag skrapade ihop mina kvarlevor och tog mig utanför dörren och gick raka vägen in på Cosmonova. I efterhand kan jag tänka att det inte var så smart, eftersom mina balansnerver var helt utslagna kan ni ju förvänta er katastrofen av att kolla på en 3D- film i vertikal biosalong. Filmen var riktigt bra dock, men jag skakade som ett asplöv de följande tre timmarna av utmattning och illamående. Inne på utställningarna hade jag fått låna en liten pall som jag satte mig på var femte meter eftersom mina ben inte bar mig längre än så och tvingade J att göra att fysiska tester man kunde göra. Jag var antagligen inget bra på att tvinga någon i det tillståndet, eftersom J bara tittade sympatiskt på mig där jag satt på min lilla pall och genomförde endast en av dem.
Så vi besutade att gå hem.
Jag försökte sakta men säkert trycka i mig lite mat den eftermiddagen och när T som missat tåget kom och gav oss en visit var jag redo att skratta en hel del och frigöra lite endorfiner. Det gjorde susen, så efter det var det resturangdags för mig och J igen så vi tog oss till en asiatiskt buffe där jag mumsade i mig så mycket jag kunde och tydligen lyckades på chokladsås i håret. Men det upptäckte jag inte föränn morgonen efter.
Så natten var lugn och nykter och vi spelade biljard. J hade en metod att träffa den vita biljardkulan så lågt som möjligt med sin pinne vilket resulterade i att den hoppade av det mattbeklädda bordet till mitt stora asgarv och J:s stora förtret. Jag satsade istället tydligen stort på att träffa bollarna så högt som möjligt, så de låg och mest snurrade runt på sin utgångspunkt istället för att ta sig vidare mot nyare vyer och knuffa ner sina medkompanjoner i små hål.
J:s metod var tydligen bättre eftersom han spöade skiten ur mig och jag fick betala för kalaset.
Söndagen spenderades i tåg och jag fick åka inlandsbanan för första gången. Det jobbiga med det var alla galna människor som tyckte det var så förbaskat intressant med ett björnide så tåget var tvunget att stanna så de kunde kliva ur och gå och kika på det. När jag väl kom hem efter min 7,5timmarsresa var jag trött och less. Mart var desto lyckligare, o det blev jag också när jag insåg att jag skulle få sova i min egna fantastiska säng och inte en soffjävel.
Och inatt har jag sovit som en stenad stock.
Det har varit en mycket trevlig och innehållsrik resa trots allt, pricken över i:et var nog de två avslutande dagarna trots att jag var grymt bakis under den ena av dem. Kanske har det gått två veckor ändå, om jag ska ha hunnit allt detdär.
Jag är glad att vi ska flytta ifrån dethär stället, och nu ser jag framemot det med stormsteg. Det här känns litet, futtigt och tråkigt jämfört med min fina resa. 17:de augusti bär det av!
