Avslut

Ja sisådär 5-6 år sedan bloggsvängen egentligen avslutats aviserar jag min avgång.

Vilket iofs inte kommer ändra särskilt mycket eftersom jag är en mycket sporadisk bloggare.

Anledningen är att det snart är slut på min "mamma-ledighet" och det stundas sluttentor, nytt jobb och husfruande.

Så då tänkte jag ta tillfället i akt och växa upp och avsluta bloggandet.

Det ska nog gå bra ska ni se.

God vind!

Ny favorit

Min nya favoritlåt.


 
Skit i vad som händer i filmen. Det är bara klassiska intriger som sig bör i brittisk-tv.

Upploppet

Ja med en sådan titel kunde man ju tro att man har varit ute och kastat sten eller något. Men så är det inte.

Däremot knappas det in på upploppet här i Danmark! Härlans pärlans. Fint att tänka på en dag som igår när härdsmältan stog som spön i backen i den nyhemkomna familjen. Det ända glädjesmomentet bestod i W:s igenkännande hoppande i sin egen säng strax efter hemkomst. Efter det gick det bara utför.

Jag ska bespara er eländet och istället hoppa vidare till att idag känns det mycket bättre. Saker och ting är fortfarande ganska skitnödiga, men jag försöker se positivt på det också.

Det är tur att vi är inne på sluttampen.

Kommandator W

Om W fick bestämma här i världen skulle det bli rätt spännande:

Alla skulle bak-och-fram på sina stolar vid matbordet.

Kosten skulle bestå av hårdbröd med smör, mandariner och blomjord.

Mitt i natten skulle det ätas mellanmål.

Alla skulle hoppa i soffan varje vaken stund.

Man skulle inte behöva tvätta sig efter att ha kastat runt gröt- och katrinplommonmos.

Antalet bulor och blåmärken på huvudet skulle stiga dramatiskt.

Mitt på dagen skulle det tas tre timmars siesta.

Alla saker med knappar (såsom datorer, tv-dosor, tv-spels-dosor, mobiltelefoner et.c )skulle vara för fri disponering och dregglonering.

Alla skulle gå och lägga sig klockan 20.

Alla böcker skulle vara oläsbara pga dreggel, utdragna sidor och allmän kast-slit-och-släng slitage.

Och antagligen en massa andra saker som jag har lärt mig att ta för givet.



Ibland går det bra.

Härommorgonen hade W en fantastiskt start på dagen.

Han började med att slå upp ögonen och krypa rakt fram till elementröret och sätta handen på dess glödheta yta. Normalt brukar elementet inte vara särskilt varmt men just denna morgon måste det ha haft besök av självaste Hades.

Så efter det lilla missödet kom W som tur var ut med blotta förskräckelsen och utan krigsskador att visa upp. Skriktur fick vi ju dock åka på.

Så jag tänkte muntra upp honom med den fantastiska gåstolen som han gillar så mycket,. Detta resulterade oväntat i missöde, då han efter ca 0,5 millisekunder pinnade rakt fram in under köksbordet och hoppade upp i karmen.

Ibland går det bra.

Whyyyy?

Varför i hela friden skulle vi baka så vansinnigt många lussebullar för?!

Lussebullar!

Vi har bakat lussebullar!

 
Tur att vi gjorde så få.
 
 

Julklapp

Det verkar som om W ruvar på två framtänder.

Jag själv är överförtjust över att detta inträffar just första advent, eftersom det gör mig lagligt berättigad till att sjunga följande:
 
 

En ny hobby

Lille W har en ny hobby: banka och skrika.

Detta går ut på att banka (föresedragsvis den lilla trähästen) mot andra saker (gärna av trä) samtidigt som han går iiiiiiiiiiiiiiiiiih-aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah upp och ner längs hela sitt register.

Mycket populärt klockan 06.30 på morgonen.

Jag var rätt säker på att han skulle ha en lysande karriär som trummis efter allt taktfast hoppande, men numera jag är rätt säker på att han inte kommer gå av för hackor som sångare heller.

Ser jag framemot

En framtida konversation jag ser mycket framemot:

W: Dom har delat ut rollerna till julspelet!

Jag: Sweet! Låt oss höra!

W: Jag är hummern!

Jag: Hummern?

W: FÖRSTE hummer.

Jag: Det var men än en hummer närvarande vid jesu födelse?

W: Duh.

Fiskis

Numera står fisk högst på listan med smaskigheter. Detta har han nog helt klart fått från mig, eftersom jag alltid har varit en fiskätare av rang.

När andra önskade sig hamburgare och pizza som födelsedagsmat ville jag ha ugnsbakad lax med kokt potatis.

Det gick så långt att jag fick ljuga när jag gick på lågstadiet om mitt överdrivna intresse för fiskbullar.

Vem vill vara vän med någon som älskar fiskbullar, liksom?



Mina dagliga konversationer

Socialt umgänge nuförtiden:

W: Bapa-pa-pa-pa-pa-pa-pa

Jag: Mama

W: Bapa-pa-pa-pa-pa-pa-pa

Jag: Ma-ma

W: BAPA- pa- pa- pa- pa- PA!

Jag: MA-MA

W: BAPA- PA- PA- PA- PA- PA!

Jag: Mamamamamamamamama

W: PAPA!

Jag: Jahapp.

W: Hehe.

Snabba ryck

Saker W hinner inspektera och stoppa i munnen på under en timme i morgonottan:

1. Diverse leksaker (helt ok)

2. Ramen på gåstolen (ok)

3. Ramen på sitt-gung-stolen (ok)

4. Ett stycke yoga-matta (mjaaa, ok då)

5. Blad från fönsterfikusen (tydligen ok enligt giftcentralen)

6. Rören till elementet i köket (mjaaa....)

7.  Köksmattan (mjaaaaa... ok...)

8. Hjulet på dammsugaren (njaa, inte ok)

9. Skosula från mina stövlar (inte ok)

10. Hallmatta (inte ok)

11. Internetkabel (NEJ!, INTE OK!)


Kan ju alltid skryta med det

Tydligen vill jag att jag ska köpa någonting, eftersom jag skrivit det på griffeltavlan i köket.
 
 
 
Det är dock för mig otydligt vad det är tal om.

Jag ser detta som ett gott tecken för min framtida läkarkarriär.

Golvsoparn

Nuförtiden är den lille herren förträffligt mobil. Han sveper över vardagsrumsgolvet som en liten projektil och undersöker allt. Det allra mest farliga ska han helst stoppa i munnen illa kvickt.

Som tur är har giftcentralen bilder som allt giftigt. Det är praktiskt tycker jag.

Annars är det också praktiskt att han torkar golvet så gott som varje dag. Det är dock inte så praktiskt när han kräks lite grann och sen kryper rakt igenom det och torkar upp det med tröjan. Sur-mjölks-kräk med touch of fisk (som är nya favoriten) luktar inte så gott som man kan tro.


Saknas

Efter en blixtvisit till Sverige i tråkiga ärenden saknar vi följande:

1. Ett stycke grå tumvante utan tumme i merinoull i storlek: men-herregud-så-söt

2. Ett stycke genomskinligt nappflaskelock. Om man finner ett genomskinligt objekt som man inte vet var det hör till och är generellt svåridentifierat är det antagligen tal om just detta lock.

3. Diverse små svarta strumpor i samma storlek som den försvunna vanten.

4. Ett stycke illgrön sked i storlek: ... ja ni vet.

Om man haft besök av oss och tror sig funnit något av dessa, eller något annat som är misstänkt i samma storlek som skulle passa oss, får man gärna höra av sig!

Julklappstips

Till alla er som funderar på vad man ska ge någon som redan har allt:

Ge något till någon som inte har allt!

Actionaid är ett företag som ger en chansen att bekämpa fattigdom och stärka kvinnors rättigheter genom att ge bort en ovanlig och omtänksam present.

Kolla här: http://www.presentermotfattigdom.se/

Jag skulle definitivt vilja att någon fick en get eller ett skolår istället för att jag ska få ännu en dammsamlande porslinsvas.

Gör det du också!

Födelsedag

Tjipp tjopp så har W fyllt 6 månader.

W har dessutom arbetat upp en rejäl aptit. Nuförtiden är jag glad om jag får sova en hel timme utan att bli väckt av hungrig bebis. Om vi fortsätter i denhär takten kommer jag ha tvåkilospåsar under ögonen och vara smal som ett streck till jul. Sådär streck-ig så att jag endast framstår i en dimension. Försvinner, om jag vänder mig i profil, så att säga.
 
Jag själv klämmer snart in på min 50:onde 6 månads dag. Det ni. Men det är ett privilegie att bli gammal, få förunnat, som någon sa.

Potatismos

Hmm, jag är skrattretande dålig på att blogga regelbundet. Jag är nog mer som en periodare, skulle man kunna säga.

Men idag skymtades lite tur på blogghimlen och jag har fått en kvart över till fri disponering. Vilken grej!

W har fått börja äta lite herdelig husmanskost. Vi har försökt med lite välling (har hört om mirakulösa sovnätter på detta) men han verkar inte riktigt fatta grejen. Hittills är det potatis som ligger högst på listan. Detta goffar han i sig i sådana mängder att jag funderar på att ändra hans namn till Håkan. 

Fast generellt så blir W alldeles galen så snart man plockar fram den illgröna bebisskeden. "Vem vet vad denna kan bringa med sig?" kan man tro att han tänker. Vi har riktigt idylliska små middagar där jag och J sitter och försöker ta skydd för flygande fruktpuréer, allehanda mos och gröt som sprutar från den lilla bordsgrannen.



Fin i kanten

I höst/vinter ska jag skriva avgångsprojekt.

Därför har jag blivit tillskriven en forskningsenhet och var och hämtade upp nycklar till avdelningen för några dagar sen.

Då blev jag också visad MIN dator, MITT skrivbord och MITT KONTOR (mann nu lell!). Sedan blev jag guidad runt och presenterad för alla som "E, som skriver special för överläkare LL".

Och "PING!" så släppte lillfingret från tekoppskanten.

Tidigare inlägg
RSS 2.0