Jahapp, klockan har inte ens slagit elva och jag är redan göralös. Jag vaknade vid åtta imorse och låg och latade mig till nio, sen tyckte jag att det var så många saker som hängde över mitt huvud som ondsinta tunga svarta spöken så jag tänkte att det var väl lika bra att få de gjorda så gick de bort. Och det har jag nu så gjort. Och då vet jag inte vad jag ska göra längre. Och då blir jag stressad. Kanske finns det mer att göra? Är det något jag glömt? Kan jag göra något nu så jag hamnar lite före?

Ja som jag beskrivit tidigare hade jag tänkt prova de tolv prövningarnas år. Den första prövningen som varade i januari månad gick lite sisådär, men allt som allt tyckte jag faktiskt att jag var ganska duktig. Nu har vi alltså kommit februari.

Jag har beslutat att februari månads prövning skall vara träning. Varannan dag ska jag träna på träningscentret jag betalar dyr peng för men sällan lyckas gå till, så nu ska vi se om vi inte kan få de pengarna att göra någon nytta. Det ska bli intressant och se om jag klarar av det. Jag har tro på mig själv.

Annars väntar här bachelorskrivning. Det är... svårt. Men kul! Jag känner mig positiv idag så jag ska slänga mig iväg med ett "jag tror att det kommer gå bra". Den inställningen lär nog komma att ändras, men ack vad gör det. Jag känner att jag har kommit till toppen av berget nu, hädanefter är det nog bara utförsbacke (på utbildningsfronten alltså, inte inställnings- eller humörstämningsfronten får jag väl hoppas).

Jag tror på en positiv framtid.