Idag faller det julsnö i Odense! Kung Bore omfamnar oss alla med sin tjocka, pluffsliga, vita kappa. Jag gillar väder, så länge man kan sitta på insidan av fönstret och titta på det.

Idag tänkte jag sprida julglädje med en historia från min barndom:

Här är min version:
Maria är 4 år. Storebror Magnus önskar sig blyertspennor, då den enda han fortfarande äger bara återstår en stump utav och dessutom är full med tuggmärken och suddet i toppen är slut. Maria hittar en blyertspenna, och rullar in den ca 1m långt julpapper och en hel del tejp på kors och tvärs, och lindar ett presentsnöre runt. Den inslagna pennan liknar nu en stoppad korv eller alternativt en gipsad penna. Maria är nöjd med dådet, men undrar varför Magnus och alla övriga släktingar är så glada när paketet öppnas. Maria konstaterar att det måste varit en utmärkt gåva.

Här är alla andras version (de > 4 år)
Magnus önskar sig blyertspennor, då den enda han fortfarande äger bara återstår en stump utav och dessutom är full med tuggmärken och suddet i toppen är slut. Några dagar innan jul försvinner den enda pennan som är kvar på hans rum spårlöst, Magnus blir sur. På Julafton får Magnus i sanning ett synnerligt paket, som liknar en stoppad korv, alternativt ett gips av något slag. Att ta sig in i eländet är ett riktigt äventyr, då den praktiskt taget är inplastat beräknat på all tejp som sitter runt. Efter assistans av sax och andra tillhyggen, kan Magnus äntligen komma in i sitt paket för att finna sin blyertspenna som försvunnit några dagar tidigare. Magnus och övrig släkt skrattar hysteriskt.

Det där med detaljer är inte så noga när man är liten.

Historien förtäljer dock inte ifall Magnus faktiskt fick några nya blyertspennor, men som det är med julaftonar så brukar man ju inte alltid få det man önskar. Fast det gjorde han ju, på sätt och vis...