Så idag var det alltså fredag den trettonde... Att döma av olycksvädret som späckat sig utanför mitt fönster den senaste veckan så är domedagen nära.

Vinter i Danmark är ju bara fruktansvärt förfärligt. Detta konstanta lock av regnväder som klänger sig fast över himmelsfären kan inte ha något annat syfte än att få mänskligheten att bli deprimerad. Och här ska man tappert utstå till slutet av februari... Låt se.. Det är 1-2...4...5... 367 miljoner månader dit! Ja men så trevligt!
Det enda som var bra med vintern är att det skulle vara snö under den årstiden, men det privilegiet har ju Fanmark skippat för att få ha det 2grader varmare om sommaren. Värt det? Bestämt å-absolutabut-nej.
Och andra sidan vill jag inte ha snö hit, för det enda som händer med den är att den är ivägen för mig och min tappra cykel Lillian när vi ska ta oss till skolan. Dessutom blir den bara skitigt. Inte bra hur snön än beter sig, alltså.

Men å andra sidan har det varit dåligt med skolåkande på sista tiden. Jag är så fruktansvärt omotiverad! Jag vill bara inte gå upp ur sängen och göra så otroligt arbetsamma och jobbiga saker som att plugga. Helt plötsligt hade jag bara tappat gnistan för varför jag egenteligen går på universitet. Jag letar och letar, men gnistan är försvunnen. Den har gömt sig för domedagsvädret, tror jag.

Vad har jag för andra tappra historier att förtälla? Mjoo jag skrev en tenta förra veckan, o de kommer gråta av lycka när de rättar den! Aldrig har en studerande förstått så mycket! De kommer rama in hela besvarelsen, jag lovar! Vilken röta man kan ha va?! När bara de frågor man VILL ha faktiskt är de som uppenbarar sig i stridens hetta (när jag och mina pennor infinner oss för att skriva tills fingrarna blöder, trots rustningar av gummi klistrade kring fingertopparna!).

Å andra sidan kommer de skratta så de gråter när de rättar den andra tentan som jag också hade äran att skriva förra veckan... Ibland har man inte röta..

Jag skulle behöva en hobby, jag har hört att det är hälsosamt och bra för själen.