Idag anser jag att jag skulle ha blivit rockstjärna istället. Leva ett kaotiskt partyliv med alldeles för mycket pengar och trilla av pinn vid trettio. Ja, varför inte? Prestera lite en dag och kassera in pezetas de övriga oarbetsamma dagarna.  Jag har ju destruktivitet nog iaf. Förstår inte hur jag fick för mig att läsa på universitet istället. Jag måste haft en mycket svag stund av inbillning till att jag kunde producera något smart här i världen.
Eller så skulle man ha blivit prinsessa. Eller varför inte arkadisk båg-spännar pil-avfyrande stridskvinna men en här av manliga slavar att fylla mina minsta vinkningar med glädje. Jag har drömmar likt en femåring, uppenbarligen. Bara snäppet girigare.

Idag är alltså en oproduktiv dag på pluggerifronten. Igår likaså. Rimmar väldigt illa med min tidspress (som nu är nere på 7 dagar). Jag säger som någon fyndig sa att "det är omotiverande att plugga när det är så kallt ute". Det mest frustrerande är att man i ena sekunden känner att man har full koll på allting, för att i andra sekunden fallera i en dimensionslös förvirring. Otrevligt.

I min oproduktiva anda har jag därför läst igenom ett antal blogginlägg från den ena till den andre och tillbaka till mig själv. Mest förvånande var att läsa mina egna, som stiftades för ca 1,5 år sedan, alltså inte allt för längesen. Känner inte igen mig själv. Vad vill det säga? I min vanliga inställning till obrukbarigheter och börda vill jag bara ta en stor,fet, svart överstrykningspenna över alltihopa. Inbilla det gamla att jag inte finns. Men gör man det får jag väl bara motsatt effekt, och blir överröst med frågor som Varför? Folk borde fatta vett och låta en va. Jag är en skugga av en dröm för dig och dig och dig, inse det. Din tid tog slut.

Lite smått anti, negativ och femåringsfilosoferande idag, alltså.

Lady Gaga fortsätter kast hits över mig. Faktiskt ganska olikt mig, att fastna för mainstream, så jag gissar på att mainstream fattat galoppen och börjat producera bra musik. För det är förhoppningsvis inte jag som blivit svagsinnad. Om man nu kan beskrivas som det om man hör till mainstream. Men, Bad Romance tycker jag understryker mitt motto och uppenbarligen livskall här i livet, bedöma av mitt behov för överstrykningspennan.

Search and Destroy.

Sådär, Lagom luddigt.