Så när jag var lappad och klar hade bebben redan börjat se sig om efter mat. Dock hade vi inte riktigt tid till sånt just då.

Istället skulle jag flyttas över till min piratsäng men innan dess skulle jag få lite smärtstillande. "Det är ´där bak´, ok? Bara så du vet..." sa sjuksköterskan. Hmm, jupp, som om jag skulle kunna känna något av vad som hände i den regionen när jag just inte känt något till att fyra händer pillat runt inuti i min mage...

Efter den otroligt skillade flytten av mig från operationsbordet seglade jag och bebben ut igen med J i släptåg.

Sen låg vi, vad jag anser är en stund men tydligen var två timmar, på uppvak. Där började jag långsamt återfå känseln i benen igen, men hade inte så mycket tid att bry mig om det då jag mest stirrade med skräckblandad förtjusning på antagligen Guds finaste skapelse (modest och fullständigt opartiskt uttryckt de facto).

Detta lilla under (eller vidunder, som det heter på danska) var fortfarande sugen på något att äta så jag skulle försöka amma. "Ska jag hjälpa er lite?" frågade den söta barnmorskan och tryckte dit bebben inte helt olikt när pappa trycker fast killingarna på getternas juver när de är nyfödda.

Men ja, det fungerade ju utmärkt, och då fattade jag och den lille direkt hur det skulle vara. Sen dess har det bara flytit på med det och det är jag tacksam för. Det gör ju ont som sju hårdrivna piggsvin som rispar sig igenom en ost de första tio sekunderna, men det var tydligen helt normalt. Yay.

Sen låg vi inlagda över natten, och gick hem nästa kväll. Det var lite läskigt att ta honom ut i världen till alla bakterier och farligheter och lämna all söt och snäll personal på sjukhuset, men jag längtade ju hem också.

Sen dess har vi mest legat hemma på soffan och myst, alla tre.

Det låter så märkligt nu, när vi är tre, och inte två. Min egna lilla familj! Och när jag tänker så växer sig hjärtat så stort att de andra organen blir förskräckta över dess makt och jag tänker att dessa två människor skulle jag försvara med mitt liv, om det krävdes. Jag skulle inte ens blinka.