Idag glömde jag bort Lillens vaccinationstid.

Medan jag väntade på att Socialtjänsten skulle komma plockade jag fram min gamla goda supina lägga-mig-raklång-på-golvet-och-skita-i-alltihopa-attityd. Den är väldigt praktisk när man vill klandra sig själv för livets och världens alla mödor och olyckor.

Kanske ska jag förklara mig själv. Dagen började med att jag satte tänderna i min egen tunga vilket åsamkade mig en rejäl svullnad och ett mindre blåmärke. Sedan dess har tungan legat där och skavt hela dagen. Det var en bra grund för en lyckad fredag, kan man tänka. Efter detta insåg jag att jag i vanlig hederlig fason låg minimum 365.000 sidor efter i min pluggeri eftersom jag är så klantig och är sjuk i influensa och gravid-illamående när tentorna avgår på höstterminerna. Så då måste jag väl göra dem på sommaren istället. Sen har Lillen varit allmänt grinig i några dagar och slitit ut mig lite extra. Bara för att, antar jag. Någon gång efter detta mottog jag mitt du-har-missat-din-läkartid-sms och då rasade helt plötsligt de klena armarna och platthuvudet på pojkstackarn över mitt skyldiga samvete och då ville jag inte vara med längre. Så då fick det bli skita-i-alltihopa-attityd.

Efter att Socialtjänsten till trots för den missade tiden, platta huvudet och de klena armarna uteblev, bestämde jag mig för att baka en kaka. När jag smält smöret och vispat ihop äggen insåg jag att jag glömt köpa kakao (även fast jag handlat idag) och - I'll have you know- grät bara i 15 minuter innan jag gick till sjukhuskiosken och köpte Polly.

Om jag överlever tills imorgon så lovar jag att försöka med nya tag då.