Det verkar som om denna icke-märkta-blogg har övergått till att bli bebisblogg. En naturlig evolution kanske.

Den här veckan har vi charmat in oss på babysittern.Bekvämt för den otroligt slitna ryggen jag nu besitter. Jag hoppas det håller i sig (sittandet i babysittern alltså, inte den slitna ryggen).

För några veckor sedan började bebben tugga på sina händer (tydligen hur de "upptäcker dem") och i veckan insåg han att där sitter ett substitut för snutten. Mysigt. Vi har försökt charma honom med napp men den spottar han bara ut/sväljer så mycket luft att han panikskriker. Så det får väl bli tumme då och tandställning då.

Det här med att ligga på mage är annars inte särskilt populärt. Vilket ju inte stimulerar de små armmusklerna särskilt bra. Men att dansa i soffan och på bordet är fortfarande populärt. Kanske går han direkt till stå och gå och skippar krypande (det är ju ändå för småbebisar).

Babygymmet testade vi lite igår igen och där finns det ju en spegel. Så då roade han sig själv med att räcka ut tungan till den lurige lille filuren i blå tröja som han såg där. Ganska skönt faktiskt, jag själv började ju känna hur ligamenten till min egen tunga började sträckas lite väl mycket... Men en vig tunga är kanske bra för att prata fort? Är det en egenskap jag behöver månne?

Tyvärr har han börjat bli lite platt på vänstra baksidan av huvet. Jag försöker vara ihärdig med att jämna ut det, men så fort jag vänder ryggen till har han snabbt vridit tillbaka huvet i favoritposition. Lurig filur, som sagt.

Annars tycker vi mycket om att prata. Det blir många miner och mycket "ooooooh!" "Aaaaaaaah!" (grannarna måste tro att vi är mycket imponerade av cirkuskonster eller något) som om han försöker förmedla något intressant. Mysigt tycker jag.