Ibland vet jag inte var jag ska göra av mig själv. Det är så roligt att lyssna på dumma människor, det ger en lycka i mina dagar på konsum. Därav ska jag nu dela med mig av dessa erövringar, som man hör i kassan på konsum:
(Eftersom jag är ett stort fan av tjuvlyssnat kommer jag antagligen lyckas skriva detta på ett vis som kan liknas vid deras upplägg).

Long time No see..
En man~ 50 står och betalar i kassan. En kvinna som har betalat innan mannen står och packar i sina varor och utbrister mot mannen när han börjar packa sina varor:
Kvinna~50: Men HEJ! Hur är det?! Det var inte igår!
Man~50 (lite föbryllat): Hej, jotack det är bra...
Kvinna~50: Ja men har ni flyttat hit nu eller? trivs ni bra?
Man~50(fortfarande lite förbryllat): Jo vi har ju bott här i några år nu..?
Kvinnan: NÅGRA ÅR?! Men kära nån, det har jag missat..
Mannen har nu packat färdigt sina varor och är påväg ut.
Kvinnan: Ja men ha det så bra då så får vi höras, hälsa Brita!
Mannen(stannar till): Brita?
Kvinnan (lite osäkert): ja..? din fru?
Mannen(ler lite å säger): Min fru heter Lena men jag kan hälsa ändå om du vill?
Kvinnan: Ja, nä, jo...
Pinsam tystnad följer varpå mannen fortsätter ut utan ett ord.

Hört på konsum 2:
Ja det är inte lätt att hålla reda på gubbstruttarna..
Tant 1~60 står och betalar i kassan samtidigt som hon småpratar lite med vad som verkar vara en bekant som står efter henne i kön.
Tant 2~60: ...Ja men du! Hur gick det med din man? Hörde att han fått en spricka i ryggraden efter dendär olyckan?
Tant 1: Ja jo precis, så han blir väl sängliggandes nu ett tag då..
Tant 2: Men ush, inte så roligt att vara det nu när det är jul och allt..
Tant 1: äsh, nu vet jag ju iaf var jag har honom.

Hört på konsum 3:
Chockande fakta kan få den bäste att tappa förståndet.
Ett par, runt ~18 står handlar godis och annat gott. När de kommer till kassan tycker sig killen i paret inse att det blev en hel del gotta varpå han tittar på mig och utbrister:
Killen: Alltså! Vi ska inte ha allt själv!
Jag: Nej Nej, Jag förstår precis, jag brukar också ljuga om sådana saker.
Killen ger mig sitt betalkort och jag artigt säger att det blev 111:- för kalaset.
Killen (igen): alltså verkligen, vi ska inte ha allt själv!
Jag: Nej Nej, det spelar ingen roll.
Killen står sen och stirrar på kortterminalen och försöker förbrillt komma ihåg sin kod. Efter ett tag tittar han upp på mig och utbrister: Nej, nu är jag senil. Jag har ingen aning om vad jag har för kod. Jag måste ringa mamma.
Tjejen (till killen och småskrattar): skojar du eller?! Du använder ju alltid detdär kortet?! O hur ska din mamma...
Det hela slutar med att han får skriva på istället för att använda sin kod eftersom mamman inte heller har någon aning om vad han har för kod.

Fler uppdatgeringar lär följa!