Jag glömde ju helt bort om att berätta om vårt lilla missöde förra veckan.

Jag vädrade den lilla stjärten på gossen och i ett obevakat ögonblick slog Speedy Gonzales till och lyckades lämna sina markeringar på både soffan och mina träningsbyxor innan jag (trots att jag satt alldeles bredvid) hann inse läckaget och stoppa det.

Det var inte föränn flera timmar senare som jag insåg att Speedy även hade slagit till mot min "The Name of the Wind" bok, som jag fann blöt, skrynklig och besudlad med ett mycket förolämpat anlete.

Det verkar som om denna icke-märkta-blogg har övergått till att bli bebisblogg. En naturlig evolution kanske.

Den här veckan har vi charmat in oss på babysittern.Bekvämt för den otroligt slitna ryggen jag nu besitter. Jag hoppas det håller i sig (sittandet i babysittern alltså, inte den slitna ryggen).

För några veckor sedan började bebben tugga på sina händer (tydligen hur de "upptäcker dem") och i veckan insåg han att där sitter ett substitut för snutten. Mysigt. Vi har försökt charma honom med napp men den spottar han bara ut/sväljer så mycket luft att han panikskriker. Så det får väl bli tumme då och tandställning då.

Det här med att ligga på mage är annars inte särskilt populärt. Vilket ju inte stimulerar de små armmusklerna särskilt bra. Men att dansa i soffan och på bordet är fortfarande populärt. Kanske går han direkt till stå och gå och skippar krypande (det är ju ändå för småbebisar).

Babygymmet testade vi lite igår igen och där finns det ju en spegel. Så då roade han sig själv med att räcka ut tungan till den lurige lille filuren i blå tröja som han såg där. Ganska skönt faktiskt, jag själv började ju känna hur ligamenten till min egen tunga började sträckas lite väl mycket... Men en vig tunga är kanske bra för att prata fort? Är det en egenskap jag behöver månne?

Tyvärr har han börjat bli lite platt på vänstra baksidan av huvet. Jag försöker vara ihärdig med att jämna ut det, men så fort jag vänder ryggen till har han snabbt vridit tillbaka huvet i favoritposition. Lurig filur, som sagt.

Annars tycker vi mycket om att prata. Det blir många miner och mycket "ooooooh!" "Aaaaaaaah!" (grannarna måste tro att vi är mycket imponerade av cirkuskonster eller något) som om han försöker förmedla något intressant. Mysigt tycker jag.

Den här veckan (som kanske var lite mer än en vecka sedan sist) har vi hunnit med lite nya grejer.

För det första trodde jag att vi skulle impa ögonen ur sundhedsplejersken som vi hälsade på i fredags med det stabila huvudhållandet och den korpulenta magen, men så blev det inte. Hon var långt ifrån missnöjd, men det var inga stående ovasioner och dokumentation av underbarnet och inkallande av samtliga anställda på avdelningen för att se praktexemplaret (som jag hade förväntat mig och ansåg tillbördeligt).

Men nåväl. "En värld full av liv" ligger iaf fortfarande högt på populär-spellistan.

Jag har haft fler märkliga drömmar, den senaste involverade J, en mossig grotta, en dvärg-Johnny Depp och ett okokt ägg. Dock oklar handling.

Bajsat i badvattnet, vilket var såhär roligt:

Nuförtiden verkar drömmarna ha gått och blivit konstiga igen.

Nu senast tackade J för sitt och sa att det hade varit en spännande tid med mig och bebben men att nu var det drags att dra vidare till sthlm och nya äventyr. Han skulle jobba på svenska akademien och odla morötter.

Häromnatten sålde han också vår lägenhet och köpte en identiskt likadan i samma område som vi skulle flytta till. Nyttan med detta är okänt.

Får se vad han hittar på härnäst.

Ibland kan jag bli lite frustrerad. Ett exempel:

Lille tjockisen är en mästerätare av hit intill okända proportioner och vissa dagar är mina stackars brön utpumpade till små säckiga, ledsna sandpåsar. Han ger sig, eventuellt, strax innan jag börjar misstänka att han är vampyr och ute efter mitt blod.

Detta är helt ok. Är man liten och hungrig skall man givetvis äta, det är viktigt och jag tar ära i att föda upp en liten sumobrottare.

Men när han sen kräks upp allt innanför min klänning, rakt ner i min nytvättade favoritBH, ja då blir jag lite, liiiiite, frustrerad.

Nu har bebben uppnått 8v! En tapper, och numera rejäl tjockis.

Denna vecka har nya favoriten varit att dansa till filmmusiken från Lejonkungen. Bäst är "En värld full av liv".

En annan favorit är att ligga i spjälsängen och titta på mobilen som hänger ovanför. Men den ska helst gunga litegrann. Detta har vi löst genom att dra ett snöre från mobilen i sovrummet och in i vardagsrummet som man drar i då och då. Kan man få sig lite vila i säkert en halvtimme innan det tricket blir gammalt.

Har vuxit ur i stort sett alla storlek 50 kläder. Gör iofs inte så mycket, eftersom han mest gillar att vara naken/endast iklädd blöja nuförtiden.

Jag själv har varit hos läkaren och blivit godkänd för att få börja träna igen. Yuippie!

Här kommer äntligen lite uppdateringar för den som har väntat troget!

 

Jag är äntligen färdig med skolan (tentorna). Nu ska jag bara fylla i papper och plugga till andra saker (hehe). 1 år kvar innan jag ska ta ÄMBETSEXAMEN. Och hur häftigt låter inte det?

Bebben blir 7 veckor imorgon! Stora lilla Herrn! Så stor att jag redan börjat ställa in mig på när han ska flytta hemifrån. Det kommer bli en traumatisk dag för mig, så jag vill gärna förbereda mig i tid.


Bebben har börjat bli glad när han ser oss! Man kan riktigt se hur leendet sprider sig från öra till öra och det spritter i benen när vi dyker upp i det 50cm skarpa synsfältet. Det är ju förfärligt trevligt för mitt lilla ego som burit och burit och kämpat i flera veckor och känt hur ryggkotorna legat och skavit mot varandra, utan särskilt mycket mer respons än att han slutat skrika/kräkts på mig. Vilket visserligen var trevligt för mina små öron, men kanske inte för mina kläder.

Bärandet är dock inte över. Att gå runt i lägenheten och titta på saker är mycket spännande. Bäst är Totoro-tavlan på bilden här nedan, som vi kan stå och beundra i säkert 20 minuter innan vi drar vidare. Näst bäst är Zelda-speglarna på väggen och att titta ut genom fönstret.



En annan ny favoritlek är härm-leken. Räcker vi ut tungan räcker han ut tungan. Mycket uppskattat av båda parter.

Har varit hos 5v-kontroll där Farbror Doktorn glatt konstaterat "nämen, en liten tjockis!". Eller som J sa, bebben börjar ju t.o.m. bli fet MELLAN skinkorna.

Jag misstänker att jag fått ett nytt namn. Jag går numera under "Uu- Ääh". Detta upprepas högre och högre intill desperation om jag inte kommer i närheten.

Jag tror jag sagt ordet "bajs" fler gånger under de här 7v än jag sagt sammanlagt i hela mitt liv.

Jag har nästan utvecklat lappsjuka, men efter en helg utan plugg och fint väder tror jag vi undvek den katastrofen för den här gången.

Det var nog det jag hade att bjuda på nu!