Skillnaden på mig och J:

När jag är sugen på onyttigt:

Jag (vid slumpmässigt tillfälle): J, jag vill ha gooooooodis. Helst choklad. Dränkt i frityrfett.

J: köp det.

Jag: Neeeeeeej men jag blir så fet... och det är så onyttigt...

J: köp det inte då.

Jag: Joooooo men jag vill ju ha, och visst förtjänar jag det litegrann (hänvisar till slumpmässigt prestation av (oftast) mindre signifikant värde).

J: du gör som du vill.

Jag: Jaja, jag vet, jag får väl klara mig utan då.....

När J är sugen på onyttigt:

J (vid slumpmässigt tillfälle): E, jag vill ha pizza. Helst med oxfilé och bea.

Jag: Köp det inte. Det är onyttigt. Du blir fet.

J (i telefonen): Hallå? Ja, jag vill gärna beställa en oxfilépizza och en stor pommes frites
J (till mig, halvt i telefonen): E, vad vill du ha?

Jag: Jag vill inte ha något.

J (i telefonen): Ja, och en kebabpizza oxå.

Tack hej.

... Så är det sommarlov! Ska bara överleva några dagar till på praktiken bara...


Då ska jag fira midsommar, åka till stuga, hänga med kompisar, slappa hemma hos pappa och njuta av den svenska naturen, åka på bröllop på Öland, åka till Gotland på medeltidsvecka och förhoppningsvis klämma in en tur fjällridning i några dagar också!:)

Om man ändå kunde spola fram tiden tills nästa torsdag...

Någon som jag dock misstänker inte ser framemot min sommar är min plånbok, men det ignorerar jag så länge det går.

I min tristess över livets framgång och förfäran gluttade jag igenom japan-bilderna och kom på att jag har ju totalt glömt bort att lägga upp filmen på det galnaste tv-programet jag någonsin sett!


Get the bananas!

Idag är en såndär dålig dag. Troligtvis en PMS-dag. Dock något oklart.

Det är allmänt svårt idag. Jag vill inte plugga (vilket ju iofs inte är ovanligt). Jag vill bara äta, äta och äta (vilket ju på senare tid heller inte är ovanligt). 

Jag går också omkring och vet ingenting. Jag vet inte vad jag vill göra. Jag vet inte vad jag inte vill göra. Jag vet inte alls hur det ska gå. Med någonting. Någonsin. I hela livet.

Jag kommer antagligen aldrig få ett hus, ett bröllop, en utbildning, ett barn (eller två), eller någonting i dess like. Jag befinner mig alltså någorlunda på topp just nu. Bluö-äh.

Därför har jag beslutat att denna dag går ur historien. Räknas inte med. Står utanför. Därför gör det inget att jag just beslutat att äta kladdkakan innan jag äter pommes-fritesen (överkryddade med dill).

Jag förväntar att kladdkaksätandet kommer se ut såhär:

Fågelbilden alltså. Jag verkar inte få nog av den. Det går ju att göra hur mycket som helst med den!

Generellt verkar jag ha utvecklat ett system för att hata det alla andra gillar (och själv älska det upp över öronen i smyg - detta gäller dock inte Twilight triologin, som är lika pinsam som vilken Adam Sandler- film som helst).

Men The Hunger Games alltså! Wow! Jag måste genast ta upp min anti-mainstream-attityd till revurdering.

För någon vecka sedan beställde jag hem ett antal sommarpockets (som jag visserligen redan läst ut tre utav) och slängde med boken mest på skoj (och för att jag i hemlighet var nyfiken).

Första sidan var jag skeptisk, andra sidan var jag såld, över natten åt jag upp den.

Nu måste jag antagligen lära mig skjuta pilbåge, spara ut långt hår igen och vänta på att världen skall tas över av en post-apokalypiskt regim och sen hoppas på att de drar mitt namn ur en glaskula.

Troligtvis inte så troligt (eller glamouröst) som jag föreställer mig.

Det här med att vara på praktik alltså. Det är extremt kul och spännande men faktiskt också väldigt svårt. Ena dagen tror man att man fixar det, sen blir man snart smälld på fingrarna och så går allt helt fel. Nästa dag är man så osäker så man bara vill springa och gömma sig i städskåpet och gråta ut men så går det över all förväntan.