Efter åtskilliga pikar och klagomål om mitt otillräckliga bloggande tar jag nu krafter samman och ska försöka uttrycka mig verbalt till allas tillfredsställelse. Eller så är det helt enkelt för att jag är sjuk o okapabel att ta mig ur sängen och desperat söker ett sätt att kommunicera.

Efter kraftansträngningen att gå ut de fem metrarna till tv-rummet å hämta min dator, slita ur sladden, gå tillbaka de fem metrarna till sovrummet, plugga i datorn i strömuttaget, trycka på startknappen o lyssna på kretsarna sluta sig så somnade jag o sov i en timme. Det är slitigt att vara aktiv. Sömnen kom efter hostattacken dock, givetvis. Kanske var det det som krävde mina sista vakna krafter.

Så när jag vaknade upp stod så en dator där och log mot mig och höll i diverse meddelanden på det lilla msn:et. Min största källa till kommunikation nuförtiden. Jag tycker det är bra, då kan jag peta i näsan hur mycket jag vill o springa omkring naken i min lilla hippieklänning, samtidigt som jag kan diskutera filosofiska frågor o studieoppgaver.

Danmark (Fanmark) har några nasty bakterier. Vanligtvis har jag ont i halsen i två dagar o sen är allt frid och fröjd, men dethär verkar inte ge med sig. Därav så följe jag inte med på rusturen (campingtur med de övriga biomekarna och medicinarna) pga av rädsla för lunginflammation. Fast ibland hostar jag så hårt att jag tror att jag snart kommer hålla mina lugnor i mina händer.

O på tal om organ i händer. I onsdags höll jag ett människohjärta i mina händer! Helt sjukt! Jag stod o gapade som en femåring när det låg där o såg precis ut som en knuten näve med lite vener och artärer som stack ut. Jag kunde liksom inte greppa stunden, var som i hyperextas resten av den dagen. Ett hjärta! Ett människohjärta! I mina händer! Nyfikheten slog ut rädslan för dessa dissikeringar som en atombomb i Hiroshima. Akademikern och halvgalningen i mig är fullständig.

O på tal om femåringar. Om ungefär en vecka ska jag infinna mig på barnsjukhuset här i Odense. Nu kanske ni tror att det är mina streptokocker som ska ha bestämt träff med diverse antibakteriella ämnen i långa korridorer o vita rockar, men se där hade ni fel! Jag hade faktiskt tänkt att jag ska ha övervunnit dessa mördarbakterier tills dess annars är jag nog inte välkommen.
Nej, då är det dags för mig att träda i en vit rock med stetoskop o börja behandla bamsedjur. Jupps, Bamsedjur.
Barnen ska få komma till oss i egenskap av föräldrar o vi ska behandla deras nallar. Allt för att barnen ska få en rolig dag och för en gång skull kanske inte vara de som blir behandlad hela tiden. Förra  året var det tydligen en nalleorm som hade brutit varenda ben i kroppen, som fick spjälkas. Tänk er en spjälkad orm från topp till tå. Stackars liten.

Tv har gjort ett bra val att sända både Gilmore Girls och Americas Next Top Model (1:a säsongen!) hela dagen så jag lär ha fullt upp. När jag inte somnar av utmattning, då...

Annars är ni säkert nyfiken på hur mitt liv tar sig här nere. Det går bra, så ni kan glömma alla era förhoppningar om att jag ska återvända hem. Jag vet att det måste kännas svårt, min aura är ju trots allt oerhört beroendeframkallande, men det är sånt man får leva med. That's life, gott folk som någon smart någongång ska ha sagt.
Det är svårt och mycket nytt. Jag har ännu inte kommit in i livet här på allvar o känner mig ibland som en liten liten flicka i en väldigt stor värld/universitet. Det är jobbigt att vara själv, speciellt när man inte är van att vara det, men jag klarar mig. Som sagt, jag kan ju peta näsa o springa omkring naken hur mycket jag vill. Måste se upp för nyfikna grannar dock, jag tror snart att de kommer installera sig permanent på sina balkonger o använda mitt fönster som tv, så ofta som jag glömmer bort att jag inte är i obefolkade Sveg längre. Hrrm.. Men de kan behöva lite skönhet och snygghet i sina dagar.  O vem kan ge dem det bättre än jag?

Idag är det orkanvindar därutanför. Så jag kan nog lika bra vara här inne. Nu är jag helt slut så jag tror jag ska sova en timme till, om det inte ska bli ännu ett avsnitt av topmodel, that is...
Back to business, Godnatt gott folk.