Det kliar i fingrarna. Svårt att sitta still, men ändå inga problem att sova. Busig men trött, vill läsa men är okoncentrerad. Funderingarna går bara kring huruvida jag ska anstränga mig till något eller inte.

Jag är en sådan rastlös människa. Nu menar jag inte att jag inte har problem med att sova bort 15 timmar för det, det är fullkomligt gudomligt och en av mina största skills. Men jag menar den rastlöshet som tar vid efter att man gjort ingenting för länge. Och länge är om det är mer än 1 dag.

Det gjorde jag igår. Ingenting alltså. Idag är jag bråkig, bångstyrig, omöjlig. Dels har jag vänt dygnet på helt trekvarts och frukost äts vid 12.00 och middag vid 24, typ på en ungefär ganska precist. Jag känner en slags kliande känsla i kroppen, som vill ut, kreativiteras, multipliceras och framföras men den kan inte organisera sig, så istället blir jag som en förvirrad liten treåring men impulser som något som skulle vara släkt med marsvinssläktet. Jag tror det kommer av att jag är dotter till en terrier-pappa (HAHA! Internhumor! För att kunna ta del var god läs tidigare inlägg).

Jag tycker om att utvecklas, lära mig, gå vidare. Men idag kastar jag fram och tillbaka som en sidovind. Det får en att vilja bli sträng perfektionist och gå och lägga sig klockan tio och stiga upp klockan sex, för att få maximalt ultimat ut av sin tid. Skulle kanske passa mig å min förvirrade världs behov för kontroll, så jag inte blir en alltför rastlös människa.

Jag gillar att kliva upp svintidigt. Dock så är jag väl som de flesta och vill bara gråta och ta livet av mig när klockan ringer, men om man ligger och värderar livet i någon minut så inser man att det inte är fullt så illa utan kan efter någon minut senare än de tidigare någon-minut-värderande minuterna få kroppen att släpa sig ur sängen. Sen sitter man där, i lugnet, energin, laddningen som bara längtar efter att solen ska gå upp och dagen att börja, det är så grymt! Jag blir helt förlorad i de stunderna, likasom när man sitter och tittar på de lekande eldlågorna i en brasa eller när vattnet porlar fram i den livligaste vårbäck. Magiska hypnotiserande stunder.

Förra helgen bjöd på Tranceenergy

Grön laser passar mig. Josef passade på att vara med på bild och ta del av lasern också.


Note to self.

Det var slitigt, men skoj. Efter att ha spenderat tio timmar i en buss till Utrecht (Nederländerna), inkluderat sminkat sig PÅ bussen medans den skumpade fram (man ack så snygg jag blev ändå!) så festades det från 22-07 (9h!) för att sen spenderas tio timmar i buss hem igen. Hujedamig så det var, kan det förklara min underliga dygnsrytm denna efterföljande vecka? För att inte stupa som en annan narkoleptiker deckade jag på en stenhård bänk mellan 02-03 med unsaduns och trickelitapp som bakgrundsljud ifrån de 4 scenerna. Efter det fortsatte jag vara lite seg men trots nufunnen ryggvärk som en undersköna bänken bjöd på så kom snart igång igen och fick igång dansarmusklerna för att svänga lurviga de kvarvarande 3 timmarna. Det som är anmärkningsvärt är, att jag fortfarande såg fullständigt respektabel och anständig ut när det hela var slut! Det var verkligen häftigt och jag gillar att svänga loss bland andra svänga-loss-människor. Och jag gillar grön laser, som passar mig, som sagt.


På morgonkvisten fick jag en glass. Då blev jag glad.


Laser är kul, för ytterligare info se hackig video på dutuben: http://www.youtube.com/watch?v=ZAS84uT5XZU


En bild säger mer än tusen ord. Vi var nog inte lika snygga och välbehållna som vi inbillade oss på hemvägen.


Utöver det vill jag säga att Nederländerna talar ett språk av inte denna värld.

Adjö och god morgon, snart är det påsk.