... att världen börjar dansa efter min pipa. Klockan slår över till 21 och jag känner mig äntligen redo för en ny dag med nya äventyr. Men vafalls! Övrig värld har släckt ned och gått hem för längesen! Och jag som så starkt behöver en ny jacka, då min skinnjacka länge bönat och bett om att bli pensionerad och nu faller isär i ärmar och fickor sedan jag för sex år sedan köpte den på second- hand.

Nu kan man ju kanske tycka att jag skulle ta och vända mitt dygn tillbaka, men se det är inte där problemet ligger! Jag masade mig zombie-aktigt ur sängen redan halv åtta imorse, jag har bara inte vaknat föränn nu. Men nu är jag redo och tapper! Men ack, ännu en dag/kväll med fantastiska idéer och galenskap till spillo. Kommer världen någonsin förstå sig på hur livet egentligen borde levas?

För inte är det väl meningen att vi skall pinas till ringklockors skrikande (med dagens teknik; trudeluttande pip-kaskader) i ännu mörk otta för att släpa oss gråtfärdiga upp ur sängens varma betryggande mörker, bäljande i oss svart bön-sörja för att klara av de mest simpla uppgifter såsom påklädning och toalettbesök. Efter det väntar pinande förmiddag på vad-vet-jag för tråkigt arbete tillsammans med ännu mer pimplande av uppiggs-drogande ämnen, efter det en äcklig kladdig lunch som den nu invärtes bläcksvartsmålade magen inte alls är imponerad utav, för att mot klockan fem ta sig hemåt för att stirra på en plattskärm med det ena skräpet efter det andra. Kanske skyndar någon sig i säng, för att förgäves slippa bli gråtfärdig när cyklus återigen startar, medans andra stirrar vidare ännu höga på droger och dålig reklam.
Nej, fäder och fränder! Det säger jag er! Dansa efter min pipa och ni skall aldrig behöva vara trötter mer!

Och med det fantastiska nödrimmet avslutar jag dagens goda ord. So long.