Efter en hel helgs festande lyckades jag få hela dygnet på tvären. Så när det igår var söndag afton som det, mer eller mindre känt, brukar uppträda en måndag morgon efter så kunde jag inte göra min plikt att gå å lägga mig i tid. Det hjälpte inte att jag hade en bok att plöja igenom också, där allting var så spännande så jag inte kunde sluta. Och när jag började bli redo att sluta så kunde jag ju inte sluta, för då var ju huvudkaraktärerna osams, och i då vill jag ju inte bara ge upp! De måste ju bli sams igen innan jag kunde lägga min visit till John Blund!

Så resultatet blev alltså att vid halv två var jag väldigt trött (fest brukar ju också vara förknippat med lite sömn, även om dygnet är helt på trekvart) och karaktärerna var väl någorlunda sams igen så jag kände att jag kunde lägga ifrån mig boken till nästa dag.

Tyst som en mus, och då är jag ganska tyst och mjuk i mina rörelser i vanliga fall, smög jag mig graciöst in på tippande tår i sovrummet där en snusande Josef sov tungt sedan klockan elva. Om möjligt ännu tystare lade jag ifrån mig mobilen och andra tillhörigheter och började byta om till min nattklädnad i mörkrets tysta timmar. Smidigt som det gick och med Josefs bekräftande snarkningar på att han fortfarande sov började jag kanske vara lite mindre koncentrerad på mitt smygande tysta icke-väckar-uppdrag, vilket resulterade i att jag med ett mycket graciöst högljutt språng klev rakt ner i en skolåda, som brakade samman med högsta definition av ordet "brak" och lade därmed introt till den fantastiska mag-pladask-kaskad av ljud och flygande grejor som uppstod när jag föll handlöst ner bland alla de ting och kläder som bombarderat sig vid sidan av sängen de senaste två veckorna. Josef flyger upp med ett ryck, med hjärtat i halsgropen redo att slåss för liv och lem mot den best som uppenbarligen brytigt sig in med vilja och våld i rymmet och nu låg och morrade vid sidan av sängen, i ett mörkt hav av saker.

Nu var det ju inget annat än en lite mindre graciös flicka som jag själv som låg å skrattade i denna kaskad av tingestar, och inte en best från helvetets avgrund morrande och redo att äta vem som helst levande. Och tur är väl det. Josefs tillit lär jag väl aldrig återfå, han gick tidigt imorse och vi får väl se om han vågar återvända, med eller utan men.

Men boken var bra!