Om man nu kan kalla Danmark för sydfront. Tveksamt.

Så efter den spektakulära tentafest-vin och ost-samt-mariokart- spel och drickarfredagskvällen, som slutade vid tappra 23.00 (arma utslagna studenter orkade inte mer då), spenderade jag lördagen på knä och tillbad toalettstolen med önskningar förlagda i vackra ord om att jorden kunde sluta rotera en stund, för ty roterande var definitivt inte något min balansnerv klarade av just då. Jag har tydligen tappat all form av alkoholresistens. Men när jag äntligen lyckades skrapa ihop mig och tog mig in till soffan så stirrade jag på kungabröllop hela dagen och var mycket tacksam för pizzerian på hörnet när hunger väl slog till. Ed svors om att alkohol är ett ondskans påfund och skola aldrig intagas igen.

Men helgen efter väntades det midsommar så då fick eden ta paus. Jag tog det ganska lugnt dock, spenderade mina dagar med att solbada på brorsans terass i vejbystrand, skåne, med ett glas vin i handen. Prima skinka.

Så nu latar jag mig och vill helst inte jobba överhuvudtaget. Jag tror att när det lilla jag ska jobba är jobbat och över, ska jag spendera min tid med att säga upp bekantskapen med tiden. Sova när jag vill, äta när jag vill, göra vad jag vill när jag vill oberoende vad fröken ur säger. Kan vara en nyttig resa, tänkte jag.

Annars steker solen och leker brännugn (att döma av min flagnande näsa) och hela jag håller på att flyta bort. Rätt trevligt faktiskt. Mest längtar jag hem- hem nu och det ska bli extra roligt med kusin vitamins bröllop på västberget!