Inte dags

Näe, för jag är inte redo. Men ändå bankar redan nya tentor på min farstubro. Jag tittar blint och envist åt andra hållet.

Helt enkelt för att jag inte redo för att banka min hjärna blodig med sånt man inte vill veta. T.ex. allt för detaljerad information om barnafödsel. Jag hade det illa med tanken på sådana saker redan långt innan någon talade om för mina motvilligt lyssnande upproriska öron hur förfärligt det går till. Jag vågar inte gå in på detaljer, med tanke på att den antagligen kommer leda till att varenda kvinna vägrar uppfylla den "gåva" de försetts med av moder jord och en efterföljande utrotning skulle komma att ske. Jag nöjer mig med att meddela att mina fantastiska gener antagligen kommer försvinna efter min död.

Så uppenbarligen tycker min hjärna att den har roligare saker för sig än att plugga. T.ex. får jag uppleva den ena underliga drömmen efter den andra, här är ett urval:
Inte för så länge sedan var jag Draculas "vänstra hand" då jag hade som uppgift att bedriva hans bordeller transsylvanien över. Försedd med piska, korsett och läderdräkt samt flammande rött hår piskade jag stackars tonårsflickor till att förse sina kroppar till hu vet vad.
Natten efter det var jag och en god vän på trevligare upplevelser, då vi var fångade i ett tv-spel och slogs mot mördad-myggor med svärdsfisknäbbar. Spelet gick ut på att bryta av dem näbbarna och använda dem som svärd, så vi kunde ta oss upp till toppen av byggnaden och bryta oss ut ur spelet, utan att programmeringssiffrorna fick syn på oss.
Så sent som i natt drömde jag att jag var på flykt från förpligtelser, vad nu dessa bestod i, där jag efter en äventyrlig motorcykel-flygande-färd mötte en gammal tonårsförälskelse vid en flipperspelsmaskin. Med jämna mellanrum dök det upp folk från olika tider av mitt liv, och berättade ivrigt och övertalande om ett möte i ett rum där min nuvarande förälskelse befann sig och att min närvaro var önskad och inte minst viktig. Precis när jag låtit mig övertalas att avlägga en visit i detta viktiga rum mötte jag en förtvivlat gråtande tös som bönade och bad att jag inte skulle gå dit och därmed ta hennes älskade ifrån henne. Hon får mig att lova, jag känner mig tom.

Vad får jag allt ifrån?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0