Giftemålet

När jag var liten tänkte jag mig att jag skulle få ett modest litet bröllop i stil med nobelfesten runt mina 20 år. Och när man är 20 fyllda skulle jag inte ha haft tid att pressa ut några barn än, så de skulle komma efter min nobla giftemålsfest.

När jag var 18 insåg jag att jag inte föddes med en miljard på fickan (eller en maffiapappa med en miljard på fickan) så den den kanske lite dyra nobel-fests-bröllopet skulle nog behöva tonas ned lite. Samt flyttas fram några år eftersom det inte stod några brudgummar i kö, så att säga. Barnafödandet flyttades således också framåt.

Vid 22 började jag inse att maffiga studielån på en halv miljon definitivt satte stopp för nobelfestandet. Det skulle duga med ett glansigt bröllop på ett hotell/herrgård, aftonklänningar för besökarna skulle inte krävas. Kanske var det också ok att 1 barn innan man gifte sig. Om det var litet.

24 år: det duger fint med lantortsbröllop i en vanlig sketen kyrka, bara den har lite torn. Jag kan laga maten själv. Barn nr 1 påväg.

Potentiell fortsatt utgång av bröllopshistorien:

27: Man kan ju fria själv också. En underskrift på ett papper med ett kommunalråd närvarande duger fint. Har förhoppningsvis börjat jobba så jag kan arbeta av min halvmiljonsskuld. Typiskt nog vore barn nr 2 påväg också.

30: Vad som helst till bröllopscermoni börjar duga. Bara jag får lov att säga "min man" efteråt. Jag vill gärna ha en fin klänning på mig. Om inbjudningslistan iallafall innehåller mina barn så vore det förträffligt trevligt (kanske lite bortskämt)

35: Någon kompis som vill gifta sig med mig kanske? Så att jag iallafall ser gift ut i folkboksregistreringen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0