Alltså, mina måndagar börjar gå ut på att bara sitta och vänta på att klockan ska bli åtta. Ja, jag vet, det kanske inte är tecken på världens mest starka, inspirerande och kreativaste personlighet, men även jag måste få lov att göra det jag alltid gör.

Så här sitter jag, och tittar på ett program som handlar om absolut ingenting. Eller kanske allting? Ibland känns det som om de där annorlunda familjerna har allt jag inte har. De har hus, gårdar, massor av barn, massor av syskon, massor av kärlek, och så verkar de bara ha så vansinnigt trevligt och roligt hela tiden.

Då blir jag genast vansinnigt avundsjuk och girig, samt deprimerad.

Man kanske skulle ta och sortera sina prioriteringar.